Men semester är det ändå och lika skönt är det att vara ledig nu som de lite soligare dagarna.

Vecka 9, äntligen sportlov. Tack gode Gud! Själv spenderar jag mitt lov i våra svenska underbara fjäll. 

Jag tänker satsa på att berätta om min vecka i bilder i år mycket eftersom förra årets tanke aldrig kom ner i ord.. 

Idag var förmodligen veckans finaste dag, vilket vi tog vara på genom att gå på en tur till faktiskt Dalarnas högsta fjäll, Storvätteshågna. En solig och bitvis vindstilla tur som resulterade i en rätt okej utsikt.

Är så otroligt glad för tillfället, de kommande veckorna kommer bli så otroligt bra! 

För att börja någonstans så vann jag för fjärde året i rad klubbens championat som innebär att jag får tävla gratis med en häst & start per tävling under hela året. Vilket jag alltså har haft förmånen att få göra nu i de senaste 4 åren vilket är helt otroligt. 

Middag med klubben samma kväll, lika kul som alltid att få träffas och prata om allt mellan himmel och jord. 

Detta var alltså i lördags och igår började jag och pappa dagen med en tur till Romme alpin. Fint väder och roligt sällskap. 

Vid 3 åkte jag och mamma till ett ridhus och tränade med Mirakel. Red igenom LC:1an ett par gånger och fick verkligen känna på både botten och toppen. Bra ändå att få känna så stora kontraster och veta vad skillnaden i ritterna är. Nu känner jag mig väl förbered inför årets första dressyrtävling v. 10 som äger rum i Svärdsjö. Ska bli riktigt kul att få komma igång igen! 

 

Igår fick jag äntligen träffa en riktigt efterlängtad vän. Veckans höjdpunkt, helt klart!

 

Idag har jag gjort några sidor religion och ridit en tur på Mirakel, väldigt seg dag men det kan vara ganska skönt det med ibland.

I morgon ska jag träna dressyr med Mirakel vilket ska bli väldigt spännande då han har gått fler dagar på rad nu än vanligt. Förhoppningsvis har vi lite energi kvar iallafall.
Även ett spanska prov ska hinnas med i morgon eftermiddag. Börjar tröttna på prov nu och då har alla nationella prov inte hunnit börja..
Avslutar veckan med ett spanska prov och startar veckan efter lovet med detsamma. Onsdag v. 10 har jag spanska nationella från så gott som morgon till kväll. Men någonstans är det ändå skönt att det är så intensivt så man blir av med det.

 

Under lovet kommer jag dra iväg till fjällen och bara åka skidor och mysa. Inte många varv ska göras då, ett perfekt lov enligt mig.
Tanken är även att jag ska lyckas träffa ännu en väldigt efterlängtad vän på väg hem, men mer om det senare när jag vet hur det blir.

Bjuder idag på några bilder från en av vinterns finaste dag.
Strålande sol, gnistrande rimfrost och lagom kallt. Det enda som fattades var några decimeter mer snö. Men annars en perfekt vinterdag i mina ögon!

 

Han har blivit både mer vaken, allert och han är så otroligt mycket enklare att påverka nu än förut. 

Han är helt underbar på träningarna nu mera, pigg och framåt och speciellt i hoppningen har hans attityd blivit helt förändrad! Från att han sökte vägar ifrån jobbiga övningar för att slippa ta i till att nu söka upp dem och finna en väg ur dem. Kommer han fel så lägger han in ett travsteg eller trampar om, vilket han inte gjorde alls för sådär ett halv år sedan.

 

Jag kan verkligen inte säga varför det blev som det blev i söndags. Men av någon anledning tog vi inte med oss allt detta in i själva banan.
Han kändes fin på framridningen och var koncentrerad och blev allt mer mjuk och rund i sin form. Men redan i framhoppningen tyckte jag han kändes lite oengagerad. Vi kom fel till hindret och han mest slängde sig över för att liksom komma vidare.
Inte vet jag om det var mig det berodde på. Jag kunde inte själv känna att jag gjorde någon skillnad mot träningarna men bevisligen så var det någonting som inte riktigt var som det brukar. 
I banan sen var det som att prata med en vägg. Han förstod inte mig och jag förstod inte honom. Ingen energi fanns och heller ingen direkt möjlighet att rama in eller försöka få till runda svängar. 

Vi fick 4 fel pga en dålig sväng mot första hindret och drog då på oss ett stop (tog oss en sväng brevid hindret..) så själva resultatet på pappret är absolut godkänt! Men för mig är känslan värd så mycket mer. Jag rider hellre runt med 12 fel och en bra känsla än 0 fel där jag känner att jag inte kan påverka honom så som jag vill.

 

Men ändå får jag försöka se det "possitiva" i det hela. För trots att jag  tycker att vi tog ett litet steg tillbaka så förväntar jag mig nu att vi inom en snar framtid kommer ta oss två steg framåt. Det gäller bara att vi ska ta oss över tröskeln som står i vägen.
I vintras förra året när vi köpte honom fungerade det mesta. Både hoppningen och dressyren fungerade bra. Vi fick till några fina resultat och träningarna gick bra. Allt var bra/okej, men inte så mycket mer eftersom vi inte kände varandra.
Sen i höstas fick vi en dipp där energin tog slut och det började gå långsammare i utvecklingen och jag kände väl lite grann att jag tappade motivationen efter vårens framsteg. Nu i efterhand kan jag absolut säga att jag väntade mig en dipp, för man kan inte alltid ligga på topp. Det är bara så. Men självklart var det tråkigt när vi väl var där.
Men så småningom började träningarna gå bättre och jag började få upp motivationen men även självkänslan eftersom jag började inse att jag kanske skulle få lyckas ändå.

Tillslut gick både träning och tävling bra och vi avslutade säsongen med en vinst på 67% i LC.n efter en rad sämre resultat.
Lika var det med hoppningen då den också gått bra på träning under längre tid. Men sen vid ungefär samma tid började även den kärva.
Men nu till vintern när jag har lagt lite mer fokus på hoppningen, egentligen utan att jag tänkt på det men det har på något sätt bara blivit så , så har även den stärkts och blivit bättre igen.

 

Idag går dressyren jättebra på träning och även bra på tävling. Hoppningen går också jättebra på träning men går fortarande kärvt på tävling.
Inte vet jag om det endast är mig det beror på. Visst kan jag ta på mig en del men misstag gör man alltid mer eller mindre och fortfarande finns vissa frågor som jag inte har något svar på.

Själv har jag aldrig haft några såkallade "tävlingsnerver", jag är alltid taggad men kan inte minnas att jag har varit nervös en enda gång. Möjligtvis på någon hopptävling med Elicia eftersom man aldrig visste hur det skulle gå. Men vem vet, kanske har Mirakel tävlingsnerver? Lika mycket intryck som det är för mig är det för han och känner han att jag blir stressad blir inte han direkt lugnare.
Men min tanke på att tävla LD (80cm) med honom i år och eventuellt träna några centimeter högre står jag kvar vid. För vi har alltid sagt att det inte är höjden som är problemet. Vi hoppade 70cm nu i helgen och han tar inte i ett enda språng även om han ligger i ett rejält undertempo. Så får vi bara ihop oss lite mer, lite mer framåtläge och mer rutin och mer träning så kommer vi komma vidare, men det gäller bara att hålla orken uppe och inte vika ner sig. För jag vet att han kan, jag vet att vi kan.

 

Friluftsdagar i all ära. Älskar dem när de finns alternativ att åka till Romme Alpin. Är så sjukt glad att jag har mjligheten att åka dit så ofta som det faktiskt blir. Det är verkligen som att komma till fjällen fast på nära håll. Underbara backar som passar alla + bra och god mat. Att då få åka dit på skoltid känns så gott som magiskt. En otrolig möjlighet som jag är väldigt glad för att få ta del av.
Älskar att åka slalom och är där så gott som varje helg, väldigt bra avslut på veckan. Dessutom ett väldigt roligt komplement till ridningen.

 

Bilder från friluftsdagen i Torsdags. Molnigt och snöigt på morgonen men efter lunchen sprack det upp och solen la sig mysigt över berget. 

Under en vinterdag när det är lika kallt som det är varmt på sommaren är det inte alltid en självklarhet med värme och vatten för oss som har kallstall. Och tur är väl det för mig för här där jag bor finns det inte en buss som går... Och jag får vara otroligt glad som har förmånen att ha stall hemma. Hade vi bygt stallet idag hade det nog inte varit ett kallstall men eftersom det för många år sedan var en gammal ladugård så var det, på sätt och vis, inte möjligt att gör det till ett varmstall. I alla fall inte med tanke på kostnad, tid och allmänt pusslande.

Att ha ett kallstall innebär att man alltid går med jackan på, alltid har tjocka vantar och många lager. Men det betyder också att vinteradagar som dessa, är det inte alls säkert att vattnet fungerar. För oss har det varit heltjälat sedan ca en vecka tillbaka. Som tur är har vi nära till ett varmt pannrum vilket underlättar det hela enormt.

Något man kanske inte tänker på är hur svårt det är att få grejer att torka när det ständigt är kallt. Men återigen igen har vi tur som kan hänga in täckena i pannrummet och på så vis få de torra och varma. Eftersom vårat stall är så pass gammalt så är det väldigt glest bygt där det inte är stenväggar. Det gör då att det samlas mycket damm och smuts innanför väggarna. Men att det från början är en ladugård är samtidigt ett stort plus eftersom vi har ganska mycket plats. Därför sköter vi aldrig hästarna inne i deras boxar utan kan hålla dem rena för damm.
Dessutom har vi möjlighet till att ha otroligt stora och luftiga boxar. Vi har satsat på stora boxar och lite smalare gång eftersom vi ändå aldrig står med hästarna uppbundna där, utan vi vill att hästarna ska trivas i sitt hem lika bra som vi i vårt.

På nyår och sista april är vi dessutom otroligt tacksamma över de otroligt tjocka stenväggarna som omsluter själva "stall" delen eftersom de isolerar mot ljud otroligt bra. Det är mycket därför vi aldrig har råkat ut för oroliga och stressade hästar när fyverkerierna skjuts. Det ger mycket att veta att hästarna har det bra och det är otroligt skönt att kunna slappna av när andra blir tvungna att tillbringa firandet ute i stallet.

För extra trivsel rengör vi självklart stallet varje år + målar de delar som hästarna har slitit bort färgen från. Hur vidare hästarna uppskattar det eller inte vet man aldrig men det ger i alla fall ett gott intryck och trevligare miljö. Även om det inte brukar hålla så länge eftersom hästarna fritt sullar och lyckas skava bort färgen varje år, men det gör ändå så otroligt mycket!

 

 

I juli åkte vi för tredje gången till en sadelutprovare med Mirakel. Vi åkte även denna gången till Mustang. Sedan vi var där sist hade det nu gått 3 månader, de rekommenderade oss att åka tillbaka dit efter just 3 månader för att se till så att sadlarna fortfarande låg bra. Eftersom Mirakel hade breddat sig åt all håll och kanter så passade såklart inte sadlarna lika bra som förut. Även denna gången var det lite svårt att hitta sadlar till honom men med lite fix och trix och underbar service så löste det sig och vi åkte hem igen med två nya sadlar till vår lilla kompis. 

 

Sista helgen i Juli gjorde vi våran LB.1 debut i dressyren. Han blev trött på slutet men vi lyckades ändå skramla ihop drygt 60%. Glada och nöjda åkte vi hem i "sommarvärmen" (regnet) och tränade vidare för att fortsätta rida över 60% och klättra uppåt.

 

AUGUSTI
Första veckan i augusti var en otroligt bra vecka. Den tillbringades nere i skåne hemma hos Elsa. Het underbart, sommar, vänner, hästar, stan, stranden ja allt! 
Under två dagar var vi på ponny EM vilket var helt fantastiskt! Inte utan att man var lite avis på de som fick rida.. Vi vann även biljetter till Gbg horse show, både vi och de, till samma dag och nästan brevid varandra! HElt otroligt med tanke på hur många som ändå var på EM.et! 

 

I augusti deltog vi även i div II laget de första två omgångarna medan klassen gick i LB. LA klassen (finalen) får vänta ett tag till. Vi höll oss nästan vid vårat mål, att ligga över 60% i LBn. Vi har startat LB 5 gånger hittills och har i varje fall varit över 60% de flesta gångerna. Förhoppningen är i alla fall att vi ska rida över 60% i de klasser vi rider, dvs. LC och LB. Det är vårt mål och det ska vi klara!

 

Div II laget fortsatte även i september men för oss blev det inga jättebra resultat men någon "dipp" måste man få för att man ska kunna komma vidare och bli bättre.

 

I oktober lyckades vi återigen dämma till med en vinst, även denna gången i LC.1. Vi lyckades dessutom med ett poängrekord som hette duga! Vårt rekord sedan innan var på drygt 64% vilket jag absolut var nöjd med!

Han kändes fin på framridningen men jag vågade inte hoppas på för mycket, men visst vore det roligt om det kunde hålla i sig hela vägen!

In på banan och han bara levererar! Riktigt fin kändes han under så gott som hela programmet, fram till sista galoppen mer exakt. Då blev han trött och lite bekväm så han fick lite "motorstopp" mensom tur var så var det inte så mycket kvar av våran ritt så vi lyckades ändå hålla ihop de bra.

Jag var nöjd och hopades såklart på att vi skulle få bra poäng. runt 64% trodde jag nog att vi skulle landa på. Poängen bev färdigräknade och de sa att vi hade fått 67,5%. Både jag och mamma trodde först att de hade räknat fel för så mycket hade vi inte förväntat oss! Självklart blev vi glada och Mirakel fick några extra klappar. Riktigt härlig känsla!

  

Eftersom det gick så bra på förra tävlingen fick jag mersmak och valde att åka på en ytterligare tävling även fast jag egentligen hade tänkt att tävlingen i Oktober skulle vara årets sista. Vi tävlade nu en LB.1 med bedömning CR (clear round). Eftersom klassen endast gick i CR så kände jag att vi skulle kunna åka dit och mest rida för att få lite mer rutin. Rutin fick vi väl i allafall eftersom vi var där men förutom det kändes det som årets miss. Ingenting kändes bra och allt bara krånglade. Nej usch det är otroligt lätt att vara efterklok men jag ångrar mig så att jag åkte dit. Men men, det är bara att ta nya tag.

 

I december har vi tagt det lugnt med hästeriet. I alla fall från jul och framåt då han fick sin vintervila under jul och nyår i år.
Måndagen innan jul var vi i Säter på den årliga julhoppningen. För att göra en kort sammanfattning så gick ponnyn bra medan jag mest klantade till det för honom.. Så kan det gå, stackars liten.

Mycket har hänt det här året om man ser till hästmässigt sätt. Därför tänker jag presentera året i två delar, nedan följer den första delen (månaderna Januari-Juni). I årets summering kommer jag ta med alla stora hästrelatrade händelser och en del övriga händelser som för mig har stuckigt ut lite extra under året. 

JANUARI

16 Januari, firade vi morfar då det var hans födelsedag. Mysigt med familj, mycket blommor och underbar tårta! 
Dagen efter, direkt på morgonen den 17:e Januari rullade förväntansfull familj, bil och transport ner mot Stockholm. Vi var på väg för att hämta ponnyn som jag tidigare hade provridit och bestämt mig för. 
Ponnyn var Mirakel, en svenskridponny valack efter Verona's Bo-Gi, en skimmelkille född 2008.
Vi tog det lugnt under den första veckan med M så att han i lugn och ro kunde få känna av miljön, dvs både stall, hagar, ridvägar, ridbanan och all övrig natur som skiljer sig från hans förra hem. Han fick även chansen att lära känna oss och sina nya hagkompisar. 
Det är nog ingen i familjen som kommer glömma första dagarna med Mirakel. 

 

Vi åkte för att hämta honom tidigt på morgonen men kom inte hem fören mörkret hade hunnit falla. 
Eftersom vi fortfarande hade Elicia kvar blev det en stunds pusslande för att få ihop hage-situationen. 
Vi har två hagar här hemma, en stor som sträcker sig längs med en åker och bakom en skogsdunge + en som ramar in farmor och farfars trädgård. När jag var liten hade vi även hästarna i den lilla skogsdungen i stora hagen men eftersom Thor fick fång pga giftiga växter som vi hittade där så har vi styckat av den biten från dem. 
Eftersom Elicia är ett sto med lite för mycket humör och Thor en liten minishettis som ofta tror att han är större än vad han är så har vi inte haft de två tillsammans på flera år. Därför blev det så att Thor + Robust fick gå i stora hagen medan vi byggde en provisorisk tråd som delade trädgårdhagen i två mindre hagar. Släppte ut Mirakel i mittenhagen så han kunde se sig omkring, i den mån det gick i mörkret, och nosa lite på de andra hästarna. 

Han var spänd och fundersam ute i hagen men blev lugn när de under kvällen sen fick komma in i stallet. 

 

Vi släppte ut Mirakel i den stora hagen idag så han kunde se sig omkring på riktigt. 
Självklart fick han fortfarande gå själv eftersom han varken kände till oss eller de andra hästarna tillräckligt. 
Så fort han kom ut i hagen och insåg hur stor den var så gick började han gå bortåt. Han gick och gick och gick. Han gick bort bakom dungen och kollade ut över vidderna, man såg verkligen på honom att han tyckte det var kul att komma ut och få känna att allt det han såg var hans. Lyckan strålade om honom och gick inte alls att ta miste på även om han fortfarande var lite fundersam på vart han hade hamnat och vilka alla var.

 

Några dagar senare släppte vi ihop honom och Robust och mer eller mindre hoppades på det bästa. Man får känslan av at Robust ibland kan vara en ganska hård och stark ledare, samtidigt som han nog egentligen vill slippa vara det. Mirakel och Robust hälsade på varandra och Robust visade att det är han som är flockens ledare. 
Mirakel var från början nyfiken och gick framtill staketet och nosade på Thor som var lika nyfiken han. Svårt och säga vad Mirakel gjorde men något var det som Robust absolut inte tyckte om och skickade därför på M en spark på höger bak. Han hoppade på tre ben ett par minuter men det gick över efter en stund och redan på kvällen så var han sig själv igen. Stackarn, vilken början. 

 

I sista helgen i Mars gjorde vi våran första start tillsammans, Dressyr i Falun, LC.1. Eftersom sadeln vi provade ut för bara någon vecka sedan inte längre var ett alternativ fick vi vackert fortsätta leta sadlar som låg någorlunda. Det slutade i alla fall med att vi red med en halvknackig sadel som låg och klämde på bogbladen så fort den var lite för långt fram vilket gjorde att han blev blockhalt och jag var på väg att stryka mig. Jag skulle precis skicka pappa till sekretariatet för att stryka mig när vi kom fram till att vi iallafall kunde prova med att lägga om sadeln eftersom att vi visste att det inte låg tiptop. 
Jag hoppade av och flyttade bak sadeln en knapp decimeter och hoppade upp igen på en helt ren och en underbar häst. Självklart känns det nu i efterhand inte super att veta att vi red omkring med dåliga sadlar men vi kände samtidigt att han behövde få göra någonting. Speciellt när det var, till stor del, muskler han behövde för att vi skulle kunna hitta en passande sadel.
Men han kändes fin på framridningen utifrån de krav jag hade då. 
Väl inne på banan hade vi såklart en hel del missar som till exempel utebliven galopp vid vissa ställen och en del avbrott. 52% fick vi ändå ihop och vi var glada och nöjda över att Mirakel inte alls var halt och för fina lovord från domaren. 

 

APRIL
Den 11 April var det återigen dags för sadelutprovning. Denna gången åkte vi till mustang utanför Arlanda. Ett toppen ställe där alla kan få hjälp. så även vi. Han började med att lägga på lösa bommar på Mirakel för att se åt vilket håll vi skulle fortsätta. Det var sådana standard bommar som han brukade jobba med. Han lägger på lite olika men konstaterar snabbt att ingen av dem passar vilken satte hjärtat i halsgropen på både mig och mamma. Det kändes där och då väldigt jobbigt eftersom Mirakel var en så pass ny erfarenhet och tankarna började direkt flyga omkring. Man hann måla upp många scenarion under den korta stunden som det var med tanke på att vi redan försökt hitta en sadel som passar hos en annan sadelutprovare. Antagligen så "såg han vad vid tänkte" och fortsatte med att säga "men självklart så har vi många andra modeller". En lättnandes suck gick igenom rummet haha. När han väl hittat en sadel som passade så fick jag som alltid prova att rida i den. Jag kan säga att den känslan jag fick då är något jag sent kommer glömma. Mirakel var som en helt annan häst och gick hur bra som helst. Lyckan var total när vi lyckats få ihop två sadlar i rätt färg och allt. Däremot var plånboken betydligt tunnare än när vi kom dit, men ponnyn var mer än dubbelt så glad så det kändes självklart toppen!  

 

Redan veckan därpå var vi i väg och tävlade. Denna gången i Åsebo med div. III laget i dressyr. Vi red en LC.1 med bedömning ryttartest. Red fram Mirakel på ungefär samma sätt som i Falun. Han var riktigt fin på framridningen och det var till stor del sadelns förtjänst. Han var fint framme för skänkeln med stora luftiga gångarter, mums! Inne på banan var han också riktigt fin men vi var fortfarande väldigt nya med varandra och hade därför fortfarande lite problem med galoppen. Som tur var så gick klassen i ryttartest så vi lyckades ändå få ihop hela 71%(!) vilket tog oss hela vägen till en andra plats. Herregud vilken start!

Maj är en månad med både höjdpunkter och lite mindre roliga dagar.

5:e Maj såldes Elicia. Det var en dag som fylldes med både glädje och sorg, nästan på samma gång. Det var så härligt att se hennes nya ägare. De verkligen strålade, precis som Elicia. Men självklart var det tufft att behöva lämna bort sin bästa vän. Men jag var ändå lättad, kanske inte precis då men i varje fall dagen efter. Det var så skönt at inte behöva känna att "snart säljs hon" utan mer, nu är hon såld och jag har min Mirakel som jag kan blicka framåt med, utan att behöva stöta på jobbiga punkter.

 

 Någon vecka senare var vi återigen iväg på tävling och även denna gång gick det riktigt bra! Red en LC.1 som var kombinerad med Agria Pony Trophy. Här lyckades vi med våran första vinst, på drygt 64%. Vi vann därmed även kvalet till Agria Pony Trophy och tack vare ett kval vi gjorde på en tidigare tävling så var vi nu helt plötsligt klara för en final uppe i Östersund. Dit åkte vi dock inte eftersom det dels är väldigt långt att åka för bara en LC.1 (+ en LB.1 men ändå). Vi skulle även bort två dagar senare vilket gjorde att vi valde att stanna hemma. Däremot kunde jag inte låta bli att hålla koll hur det gick för de som var där uppe genom equipe. Antingen så låg de väldigt högt eller så red de bara väldigt bra för det var rejäla poäng som delades ut. Det kanske var lika bra att vi inte åkte hah... ;)

 

I juni tävlade ag på klubbens årliga KM, klubbmästerskap, i både hoppning och dressyr. I dressyren blev vi 2:a på ca 64%. Från början hade jag inte tänkt tävla hoppningen eftersom vi inte hade lagt så mycket fokus på den under våren. Men sen var det någon som undrade om jag inte skulle vara med och jag sa det att, nej jag står över i år men hon sa, 50cm, det borde ni väl kunna var med på? Annars kan du ju trava runt om det skulle vara så. Jag började fundera på det och insåg att det kanske inte skulle vara en så dum idé ändå. Senare under dagen, i sista minut, så anmälde jag oss ändå till hoppningen. Tur var väl det! Han var finare än dagen innan och gick runt felfritt. Sen kan jag inte direkt påstå att det var en felfri runda mellan sprången.. Lite korsgalopp och svajiga vägar här och var men runt kom vi!

tävlade även Helios, en klubbponny, i hoppningen. Vinner man KM så får man en vandringspokal och vinner man tre gånger så får man behålla den. Vi lyckades vinna både 2013 och 2014 så vi hade bara en gång kvar. Jag ville så gärna att det skulle gå bra, det vore ju så kul! Jag som aldrig hoppas på det sättet att jag ska vinna. Men det var även det som gjorde att jag aldrig var säker på att det skulle gå bra. Det brukar nämligen vara så att tror jag på det och verkligen vill det så blir det inte alls bra, men är inställningen att "det går som det går, vi gör vårt bästa" så brukar det oftast gå mycket bättre!
Runt kom vi i alla fall och felfria var vi med hyfsat bra stilpoäng. Vann gjorde vi också som grädde på moset. En riktigt bra helg med andra ord!

 

 

 

Just nu har Mirakel fått lite välförtjänt vintervila under ungefär en och en halv vecka framöver, d.v.s. under jul och nyår. Jag tycker det är rätt så skönt att inte rida för tillfället, nu när det ändå bara är uselt väder och sånt elände. Bättre att sätta igång honom sen tills snön kommer eller hur det nu blir med snö detta året..

 

För tillfället ser det ju faktiskt lovande ut! Blev så förvånad
när jag såg prognosen så jag var tvungen att dela med mig haha. 

Om den där snön kunde tänka sig att komma under nästa vecka så vore det perfekt eftersom han kommer att sättas igång redan den 1:a Januari. Jag har nämligen planerat in en dressyrträning på Måndagen (den 4:e) och en hoppträning senare under veckan. Tror det kan vara bra för oss båda att komma igång på riktigt från början så inte vi drar ut på träningen och blir förslappade. 

Tävlingarna drar igång v.4 i år med Insjöns tävilng i Körhallen i Rättvik. Dit kommer jag dock inte åka eftersom han ska vaccineras då vilket innebär att han kommer bli ståendes igen. Bra planerat, jo tack jag vet!  
Min plan för nästa år är att gå ut lite frsiktigt fr att vi båda ska få känna att det är kul och går bra under lite lägre krav, jag tänker därför gå ut första gången i en LC.1 för att se på vilken nivå vi ligger på nu efter vinterns träning. Beroende på hur det går då väljer jag därefter om jag tar en till start i LC eller om jag går upp i LB. Men min förhoppning och tanke är ändå att starta LC första tävlingen och sedan gå över till LB resterande starter. 
En dröm vore såklart att kunna prova på någon LA i höst sen men det får vi se helt beroende på hur det känns under våren och självklart om han är hel och frisk. Välmåendet hos oss båda går självkalrt före tävlandet! 

 

Sen har jag även tänkt att börja hopptävla nu till våren. Det är så bra under våren för då finns det ofta en hel del låghöjdshoppningar vilket gör att vi kan starta 70cm istället för 80cm. Varken 70 eller 80cm är högt för Mirakel men jag går hellre ut i en lägre klass och får honom att svara framåt och kunna lägga mer fokus på allt mellan hindrerna, men även framridning + framhoppning eftersom jag inte riktigt vet hur mycket tid vi behöver där. 
Lika som i dressyren så beror det helt på hur våren känns om jag vill prova någon LC i höst (90cm) eller om vi tar det lite lugnare. Höjden tror jag inte är några problem utan det är just det att han måte hitta mer framåtläge. Men vi jobbar på det och det blir absolut bättre och bättre! 
En sak som jag länge velat göra är att starta på Rommehoppet. Det är inget dunder- och brakmål, men det är tillfärckligt för oss under 2016. 

Tävlingen i Söndags, som jag skrev om i ett tidigare inlägg, gick bra även om jag är sjukt besviken på mig själv. All eloge till Mirakel, helt klart! 1:an och 2:an gick jättebra, han kom fint och landade i rätt galopp. Men jag vet inte vad jag höll på med där efter. Antingen så slappnade jag av lite eller så tappade jag galoppen helt haha. 
Svängen efter 3:an var knappt en sväng över huvudtaget och vi hamnade flera meter innanför min planerade väg. Självklart så kom vi då snett och knackligt in på 4:an och fick inte till någon riktig rytm till 5:an som stod på en linje dessutom. Vi kom då halv knackigt även på 5:an och tappade både sväng och galopp till 6:an och tog det i trav. 70cm hoppade vi men det var väl lika så bra att det inte var högre. Felfria blev vi och ponnyn fick rosett. Han blev i allfall glad för det även om han måste ha undrat vad hon på ryggen pysslade med. Stackarn. 
Eftersom jag känner mig lagomt onöjd med min egna prestation så väljer jag att inte dela med migav ritten.. Ursäkta för det men så är det. 

Men som plåster på såren få ni kolla på ritten från Falun för sådär tre månader sedan. min tanke var att ladda upp den mycket mycket tidigare än så här men faktum är att det är inte förens nu som det faktiskt fungerar att få in den här.. 
Se och njut. Typ.

Förhoppningen är att vi nu efter vintern har en rundare form och bättre bakbensengagemang. 

Nu har jag äntligen fått upp en hel del bilder rån SIHS. Bättre sent än aldrig! ;) Ta en kik på dem under fliken Bilder > Dressyr.

Vi fick oss däremot inte den bästa resan dit då vi blev tvungna att tvärbromsa pga av stopp i trafiken.. Verkligen inte det man vill behöva göra med transport. Tack och lov för att det inte var halt. 

Var en stor trygghet att ha kameran i transporten denna gång eftersom vi kunde se hur han agerade. 

Ingen skada skedd som tur är! 

I eftermiddag ska jag klippa mig, gud så skönt! Skönt att få lite uppfräschning ;)

Det var första gången jag var på friends och utav det som jag såg från läktaren så tycker jag det var väldigt bra arrangerat! Banan byggdes om på bara några minuter och tävlingarna flöt på bra.
En sak som jag inte var lika begeistrad av var hästarna utanför paddocken. Tycker inte riktigt att det ur djur vänligt perspektiv är helt okej att ställa in ett gäng hästar mitt i folkmassorna i x antal dygn för att folk ska kunna kolla på dem. Som jag förstod det så skulle hästarna visa upp olika raser som finns men jag anser att man lika gärna kan göra det i en bok. Ett alternativ hade kunnat vara att de valde att styra upp en visning av de hästarna i paddocken under vissa tider, men jag kan egentligen inte se varför man väljer att klämma in dem mitt i mässan..

Ett smakprov på vad du hittar under Bilder, Dressyr fliken. Där kommer jag fylla på bilder under de närmsta dagarna då det är väldigt många bilder som ska upp.

 

 

 

 

Nationella proven drar igång nästa vecka, då är det de muntliga proven i matte, svenska och engelska.

Något att glädjas åt är iallafall att tisdag den 17 går jag bara till lunch plus att jag ska tävla på kvällen, thumbs up på den!

Nu ska jag läsa igenom spanskan en gång till och sedan blir det sova, skönt med en tidig kväll då och då.. ;)

Igår gjordes alltså då min och Mirakels debut i LB:1. Tänk så duktig han var min prins! dryga 60% trots att han fortfarande är påväg uppåt vad gällande muskler och utbildning. Han kämpade på så bra trots att han verkligen blev trött mot slutet, speciellt efter galoppen. Jag hade inte direkt förväntat mig varken längning eller någorlunda avsaktning till trav men båda delarna fick vi till på något vis. T.o.m så att vi fick en av de högsta siffrorna på ena galopplängningen, plutt häst haha. Han kändes så otroligt fin på framridningen, framåt, pigg och glad. Han kändes fin även inne på banan men "dog" lite när vi kom in då det blev en liten 'miss' precis innan vi skulle in på banan vilket gjorde att jag tror att han typ somnade och efter det lyckades jag aldrig få igång honom helt. Men om det var så är jag inte säker på men en gissning kan det få vara i allafall. Men nu tränar vi vidare och hoppas komma tillbaka på nästa tävling och göra ännu bättre ifrån oss, för jag vet att vi kan.

Min förhoppning är även att sådana inlägg ska finnas i ny form varje dag plus ett mer välskrivet och genomtänkt inlägg per dag. Det svåra är bara att komma på vad som ska stå.. 

Tog mig en fotorunda nu på förmiddagen vilket resulterade i en gel del bilder, bra som dåliga. 

Bjuder på ett smakprov och jag hoppas på att jag ska kunna få upp fler under dagen!

 

• Placerad 2:a i dressyren tillsammans med Mirakel på nästan 64%. 

• Felfri tillsammans med Mirakel på våran första hopptävling, även om rundan inte var tiptop mellan hinderna och höjden inte var något att skryta om så är nog vi båda väldigt nöjda med våran insats.

• KM mästare i hoppning på lektionsponny för tredje året i rad på Helios. 

Nu får både jag och Mirakel ett välförtjänt sommarlov från tävlingsbanorna.

För tänk att vi endast varit under 60% på två tävlingar av sammanlagt 7st. Plus att vi aldrig varit under 63% de gånger vi varit över 60. Inte illa! 

Helgen därinnan var lagfinalen för Pas Div III. Då red vi ihop 66% och var bara en ynka procent ifrån ännu en placering! 

Har tänkt försöka dra igång bloggen lite mer på riktigt nu när jag ändå är hemma och är ledig hela dagarna :)

Har suttit och pillat med en gammal bild på Elicia i ett par timmar, så här blev resultatet: 

 

För en gångs skull blev jag faktiskt så gott som nöjd! :p