Det var första gången jag var på friends och utav det som jag såg från läktaren så tycker jag det var väldigt bra arrangerat! Banan byggdes om på bara några minuter och tävlingarna flöt på bra.
En sak som jag inte var lika begeistrad av var hästarna utanför paddocken. Tycker inte riktigt att det ur djur vänligt perspektiv är helt okej att ställa in ett gäng hästar mitt i folkmassorna i x antal dygn för att folk ska kunna kolla på dem. Som jag förstod det så skulle hästarna visa upp olika raser som finns men jag anser att man lika gärna kan göra det i en bok. Ett alternativ hade kunnat vara att de valde att styra upp en visning av de hästarna i paddocken under vissa tider, men jag kan egentligen inte se varför man väljer att klämma in dem mitt i mässan..

Ett smakprov på vad du hittar under Bilder, Dressyr fliken. Där kommer jag fylla på bilder under de närmsta dagarna då det är väldigt många bilder som ska upp.

 

 

 

 

Nu sitter jag på tåget mot huvudstaden och SIHS. Där om någonstans borde man få lite inspiration! Självklart kommer jag dela med mig av bilder så fort jag får tid! Men jag satsar på Sändag em/kväll.

Skönt att inte behöva åka över Västerås denna gången, tog ju bara sådär 2h längre tid än planerat men åka tåg är ju kul... 

På mässan ska jag försöka hitta på ett par nya ridstövlar för mina nuvarande håller på att falla ihop... Flera sömmar börjar spricka och lädret börjar bli söndernött. Självklart har båda stövlarna varit inne för att bli lagade i dragkedjan men det är sånt som hör till haha ;)

Beklagar den dåliga bloggningen de senaste dagarna, dessvärre kan jag tyvärr inte lova att förbättring kommer ske inom de närmsta dagarna.
Till helgen är det SIHS (Sweden International Horse Show), otroligt kul ska det bli! Jag brukar alltid vara där, men aldrig förut har jag varit är på lördagen. Det är liksom standard att åka dit på söndagen.
Men nu när jag har blivit mer intresserad av ponnydressyrens höga nivå känns det som att det kommer bli bättre i år nu när jag ska se ponnyküren. Är helt säker på att det kommer höja motivationen och till viss del kunskapen. Man får passa på att suga i sig av allt som de som kommit längre än en själv kan, det är alltid bra att "apa efter" de som verkligen kan sin sak. Självklart följer kameran med! Glömde den hemma under EM så det finns inte på kartan att den ska stanna hemma den här gången.

Att ha häst tar tid, vare sig det regnar eller man är sjuk ska det vardagliga arbetet göras. Därför är det även mycket planering om man åker bort. Jag ska iväg över helgen, dvs. 1 kväll, 2 morgonar, och 2 luncher + en mockning. Det kan låta lite men med tanke på att frivilliga, hjälpsamma människor ska informeras och för det första ska man lyckas hitta någon vänlig själ som är villig att hjälpa till.
Vi brukar även alltid väga allt hö för att förenkla så mycket det går. Att väga 15 påsar inför helgen + den vanliga vägningen som alltid görs tar ett tag haha..
Dessutom vill katten in, ha mat, gå ut, gå in osv. Även hönsen vill ha mat och vatten, de tycker dock att det är lite för kallt för att gå ut nu men ändå.

När allt väl är uppstyrt och färdigplanerat ska det bli väldigt skönt att få åka iväg en stund och bara koppla av även om det blir en snabbtur.

Eftersom jag endast har biljetter till morgonen och kvällen så finns det mycket tid för shopping i mässan och en titt på framridningen har jag också tänkt att få till. Kommer bli otroligt givande att se hur de främsta ryttarna inom sporten värmer upp, det är ofta något man inte brukar kunna följa så noga.
För min och Mirakels del så blir det vila i helgen så vi får väl hoppas på att han vilar sig i form ;)

Mys blir det också när katten kommer, även om det alltid slutar med att han tar hela sängen och täcket för sig själv medan jag får ligga som ett skruvstäd och nöja mig med ett hörn av täcket.. Katten lär väl gilla det i varje fall haha. 

I morgon åker jag, mamma, mormor och kusin på julmarknad. Ska bli kul! Får väl hoppas på att man kan göra några fynd iallafall. 

För Mirakels del så blir det vila i morgon så han får vila sig i form till hoppningen på söndag, han lär behöva alla krafter han kan få tag i då. ;) 

Tänkte däremot försöka komma ut med Thor en sväng. Usch set var alldeles för länge sedan sist.. Tråkigt bara att det är så galet hårt i backen just nu, går knappt att trava på våra vägar här hemma.. Men men, när snön väl kommer blir det både ljusare och bättre underlag. 

Nu ska jag mysa vidare, trevlig fredagkväll på er :) 

Jag var på en liten tävling med Mirakel i Tisdags, tänkte att jag skulle skriva något om den men jag var så besviken så motivationen fanns inte över huvud taget.. Men nu har jag typ "samlat" mig eller nåt så nu ska jag försöka få ner någonting iallafall. 

Jag är besviken eftersom vi fick sånna otroliga missar, sånna grundläggande saker som man bara inte får missa.. Mirakel var nog inte helt övertygad om att det var en bra idé att tävla när det var mörkt, han ville nog hellre gå in och sova än att behöva jobba. 

Jag tyckte ändå att han kändes ganska fin på framridningen, tyckte dock tyvärr inte att jag lyckades få samma tryck i honom som han behöver ha för att bli riktigt fin. 

Tyvärr strulades tävlingen till litegrann för mig precis när jag skulle gå in.. Det är väldigt svårt för mig dom ryttare att veta vad det är som gäller när alla ger ut olika information, dessutom hördes det knappt vad de sa i högtalarna så det blev inte så mycket lättare för det.. Jag blev i varje fall både inkallad och utkallad och inkallad igen innan jag till slut fick gå in på banan. Dessvärre är Mirakel expert på att ta chansen till att "somna" så fort han tycker att det passar. Jag hann precis få igång honom innan jag blev utkallad igen. 

Är bara lagomt sur på mig själv att jag beslutade att åka över huvudtaget, kunde jag inte bara nöjt mig med den senaste tävlingen? Den gick ju så otroligt bra och tänk vad skönt det hade varit att få gå in i tränings säsongen med den känslan. Men nej, såklart valde jag att starta en gång till, i ett svårare program bara för att. Jag älskar att tävla och han var ju så fin så jag tänkte, varför inte? Det kan ju bli jättekul! 

Eller inte.. Men men så är det ibland, jag vet i varje fall att han kan och jag tycker ärligt talat att han blir finare och finare för varje dag som går. 

Han är helt underbar att jobba med för han lär sig så otroligt fort! En gång fick jag hjälp av min tränare för att börja lära honom ryggning. En enda gång och nu kan han rygga ca 3-4 steg rakt och utan hjälp. Inte illa med tanke på att vi bara tränat på det 3 gånger! 

Idag var vi och tränade igen. Dressyr stod på schemat och han var finare än någonsin! Otroligt roligt och en otrolig motivations höjare! Även idag fick vi se hur otroligt lättkörd han är. Vi övade skänkelvikning och öppna. Förra gången vi tränade öppna klarade vi endast av att ställa honom lite lätt för att sedan kunna börja tänka på att flytta in honom. Det här var ca 1/2 år sedan och idag gjorde vi en bogen in mot öppna på medellinjen med rak häst! Känns rätt bra! 

Nu börjar man även kunna se att han börjar på att bli mer musklad i halsen vilket är otroligt kul då han hade mycket underhals och knappt några muskler alls från början. 1 år kvar nu, sen bör han se ut som han ska! Bara han håller sig frisk och hel på vägen vill säga. 

På söndag åker vi och hopptränar. Även där ser man hur han utvecklas! Det är även väldigt roligt att höra att 80 inte alls är någon höjd för honom. Visst visst, han är D-ponny så 80 är inte så högt men när man är van vid en envis B-ponny så kan man inte låta bli att bli glad. Nu när han har blivit starkare märket man även hur otroligt fin hoppteknik han har! Är så otroligt nyfiken på hur långt vi kan komma i både dressyren och hoppningen även om dressyren egentligen är den gren som jag vill satsa på. 

I morgon kommer en go vän på en uteritt. Det har blivit så otroligt hört i backen nu de senaste dagarna så jag skulle tippa på att set blir en klättertur i skogen. Perfekt med lite omväxling från banan och väldigt lägligt efter dagens dressyrpass att få jobba bort eventuell träningsverk! 

Känns typ som att tiden minskar med åren, när man var liten var en vecka en evighet, nu känns det nästan som att en vecka är som två dagar var då. Tiden "minskar" och skoljobbet ökar. Märklig upplevelse när en vecka med tre inlämnings uppgifter känns lugn men lite så är det om man jämför med tre muntliga nationella prov + 2 redovisningar. 

Känner därför att bloggen inte får den tid jag vilk kunna ge, men jag försöker titta in här dagligen i varje fall. Ibland förhoppnings vis oftare. 

Ljuset i tunneln för dagen är ändå att vi kom på att endast 3 veckor (med denna) är kvar med jobb innan jul. 47, 48, 49, v.50 är det prao som gäller och 51 är det avslutning, städning och typ pepparkakshus bygge. Duger!

Dessutom är det bara 21 dagar kvar tills jag fyller år. Inte så illa!

Jag älskar verkligen julen, börjar peppa så fort dagarna blir märkbart mörkare. Det är nästan så att själva tiden innan julen nästan är mysigare än julafton, första advent, alla julmarknader, julpysslet, godisbaket och självklart musiken! det är väl inte så mycket julkänsla ute än med tanke på att det varken finns snö eller är kallt.. Men faktum är att bara 40 dagar till jul återstår, endast 20 skoldagar! HALLELOJA!

Enligt mig är det faktiskt okej att peppa loss nu haha ;)

 

Vi firar alltid julafton hos mormor och morfar. jullunch vid 13, fika, kalle anka kl 15, paket utdelning efter att vi tagit in hästarna, gröt och sedan bara en massa mys och pussel haha.
Det bästa med julen: stämningen och gemenskapen helt klart! Självklart är det kul med presenter men det ger så mycket att bara få träffa varandra och slippa alla måsten o övrig tidspress. På julen gör man lite som man vill, när man vill.

 

Hah det här med julklappar, jag tycker det är otroligt roligt att få var lite finurlig och hitta på roliga presenter. Jag börjar nästan alltid fundera långt innan jul vad jag ska ge bort, men ändå kommer jag inte igång med presenterna förens nära julen.

Julgodis-baket är alltid lika mysigt, kola på spisen och någon smetig massa i kylen samtidigt som musiken står på för fullt. Lyx enligt mig att kunna fylla stora fat med hemgjort godis, rätt okej faktiskt!
Lussebullarna får man inte heller glömma, dock skulle jag helst vara utan russinen helt samtidigt som papa hellre skulle hälla i mer, haha inte lätt.

Började såklart passet med framridning som idag bestod av mycket övergångar och en del halter. 

Vi övade sedan på skänkelvikning och rakriktning. Svajigt i början men det tog sig! 

Det som är så underbart med honom är att får man väl igenom honom så är han stadigt på plats. Elicia var egentligen precis likadan men Mirakel känns mycket lättare, dock beror det säkert till viss del på att jag har kommit längre i min ridning. Men ändå, skönt att ibland få känna att det är "enkelt". 

Mot slutet blev han för dagen riktigt trött i överlinjen men jag tycker han gjorde det riktigt bra ändå.

Otroligt kul att få sitta på honom och göra en galoppfattning från skritt, i formen och upp i handen. Magisk känsla! 

Helt otroligt hur fort han har utvecklats egentligen. Det är otroligt lätt att bli hemmablind och inte märka utvecklingen men ibland kommer man på tanken och inser hur underbart det är! 

På tisdag är årets absolut sista riktiga tävling. En LB:1 som dock bedöms som CR (clear round). Men jag tror att det blir en perfekt avslutning för oss i år, därefter väntar massor med träningstimmar och förhoppnings vis en spikrakt, uppåtgående utbildnings kurva! 

I morgon är det återigen fredag och en fika med tjejerna är inplanerad + en ridtur med go vän efteråt. Super fredag trots fredag den 13:e! :P 

Hursomhelst, det är sånt man får leva med. 

Men ärligt talat så tror jag Mirakel är lite mörkrädd. Åh stackarn. Han var typ jätterädd för halmbalarna som finns på åkern, precis som de gjort de senaste månaderna...;) haha han behöver fortfarande lite aklimatisering här hemma på landet.

Clinicen för Lotta Björe i går var helt fantastisk! Jisses vilken motivationshöjare! Tror det var många på läktaren som ville hem och träna på en gång efter.

Kvällen bjöd på många otroligt fina hästar och duktiga ryttare. Oj så skicklig Lotta är! Men hon gör det snabbt klart för både oss och ryttarna vad hon tycker. Flera gånger tog hon upp hur otroligt viktiga alla våra grunder är. Även om jag är mer inom dressyren så är ändå grunderna till stor del de samma. Något jag tycker var väldigt bra som hon också tog upp var det att trots att man tävlar 1,30m klasser så behöver man inte vara väldigt bra. En ryttare som tävlar lägre klasser men som är skolad på rätt sätt, alltid är noggrann med grunderna och tar alla steg i rätt takt och ordning kan absolut vara duktigare än en ryttare som snabbt slängt upp hindrena på 1,30m utan att ta med sig grunderna. Det kanske inte märks idag att någon del av basen saknas men tids nog så kommer man upptäcka det.
Något jag också tycker är så otroligt skönt är att det spelar ingen roll på vilken nivå man är på för man jobbar ändå till viss del med samma saker, nämligen grunderna. Till exempel i dressyren, en ryttare som rider Grand Prix och de allra högsta klasserna kan inte gå in och göra en felfri bytesserie utan att först checka om hästen är rakriktad. Är den inte det måste man först rätta till det och sedan prova igen.

En anledning till varför alla inte är lika noggranna med basen kan möjligtvis vara att det inte alltid är superroligt att öva rakriktning t.ex. Men en sak är säker, jobbar man inte med det när man är på väg upp i utbildningen så kommer det ta mycket mer tid om man ska bli tvungen att lappa ihop det när man närmar sig toppen.

Sen är det klart att alla vill komma framåt. Man kanske känner att just dagens pass går super så nu vill jag prova att göra ett byte. Jo visst, men det funkar inte om inte din häst är varken lösgjord eller rakriktad. Man måste ta en sak i taget, a,b,c det funkar inte med b,c,a. Självklart kan man inte då kräva av sin ponny/häst att den ska göra ett rent byte när man inte ens har kommit halvvägs dit även om dagens pass går super.

Man blir tvungen att sätta upp mål, delmål och ha en plan över sin träning.

Min plan för nästa säsong är att kunna tävla mer LB klasser (dressyr) och börja lämna LC mer och mer. Hösten/vintern kommer därför bestå av mycket styrketräning eftersom det är där skon klämmer hos Mirakel. Men jag kommer även börja sätta mer krav på honom, så som att han ska börja korta sig mer i galoppen och inte bara braka på i sin långa stora galopp. För får han välja så gör han sig gärna lång i både kroppen och steget eftersom det är minst krävande av honom. Men så har jag såklart inte tänkt att det kommer det inte bli. ;)

 

Jag har tyvärr inga bilder/filmer från igår men jobbar fortfarande på att få upp dressyrvideon jag skrev om tidigare. Jättebra kan jag tyvärr inte påstå att det funkar då bloggen inte verkar vilja ta emot länken dit.. Men tids nog kommer den nog upp.

Jag tycker den var bättre än senaste Skyfall då den här är mer 'Bond' för mig. Men det har blivit skillnad på filmerna genom åren, förut var det mer flygande bilar och "Bond fixar allt". Men det är klart, skulle inte filmerna utvecklad skulle väl ingen vilja se dem. 

Däremot kan jag tycka att åldersgränsen (11 år) är kanske lite låg då han ändå blir väldigt illa behandlad i vissa sener vilket även bjuder på en del omysiga bilder. Men men, filmen var i varje fall bra! 

Nu ska jag åka till Falun på klinik för Lotta Björe. Ska bli riktigt kul!

Ikväll är det bio time, jag ska se den nya Bondfilmen Spectre. Ska bli kul! Jisses, bio det var inte igår haha! Senaste filmen jag såg på bio tror jag var med min kusin för sisådär 3 år sedan.
Jag tror faktiskt att den filmen har fått ganska bra kritik så jag hoppas det stämmer! Självklart lägger jag ut någon form av tankar och åsikter om den senare.

 

Hela dagen har jag hållit på att ladda in massa ridfilmer, mer exakt 155st, till datorn för att sedan kunna dela med mig av en del! Har några idéer på något rejält inlägg som kommer upp mot slutet av året, det kommer bli enormt med massa bilder / filmer och välskriven text.

Filmen från senaste tävlingen, när vi för övrigt vann och slog poängrekord, kommer komma upp här snart! :)

 

På tisdag drar de nationella proven igång för min del.

Tisdag:
>13.00-13-30 muntligt i engelska
>14.35-15.15 muntligt i matte

Fredag igen, herregud vad veckorna går fort. Det står inte på fören det är jul.

Sitter just nu i soffan med trötta ben efter dagens lilla workout pass, om man nu kan kalla det så.  

På söndag är det farsdag och jag tänkte att jag skulle försöka köra ihop en budapestrulle. Bra gick det tills jag insåg att det inte alls var som min rulle såg ut som den skulle se ut... Min maräng blev typ aldrig gräddad utan var bara en enda klet. Självklart tänkte jag på det alldeles försent så jag fick lov att låta den va. Vilket då resulterade i att det var så gott som omöjligt att rulla ihop den. Lite tråkigt eftersom det kommer vara som typ en blöt svamp att äta... haha. Men man kan ju inte vara bra på allt.. ;)

 

I morgon bitti är det hoppträning för andra gången den här veckan. Mirakel har jobbat hårdare och bättre den här veckan så han kommer få två hellediga dagar för att få tid till lite återhämtning. Trots jobbigare pass tycker jag han har skött sig väldigt bra! Han är så otroligt rolig att jobba med då han så gott som alltid är glad och arbetsvillig. Även om han tycker det är jobbigt så fortsätter han att kämpa. 
Tyvärr kommer jag inte kunna få till några bilder i morgon men har planer på att lägga upp dressyrvideon från senaste rekord tävlingen! :)

Saknaden efter våran fina vän är självklart påtaglig fortfarande trots att ett år har gått. Men eftersom vi köpte honom när jag var runt 1 år så har jag aldrig "levt" utan honom, så det är inte konstigt att han är en del av mig. Lika så är det med vår andra katt, Castor. Han finns dock kvar vid vår sida och är frisk som en nötkärna vilket är underbart. Men man måste komma ihåg att han inte heller är någon ungdom längre, hela 13 år har han hunnit bli. Men man får leva för stunden och passa på att krama honom lite extra för man vet aldrig när det är över.

 

    

 

 

Idag har det hunnit gå ett helt halvår sedan Elicia flyttade från gården.Jag blir helt förvånad när jag tänker på hur fort det har gått. Men samtidigt så känns det som att det var flera år sedan som jag såg henne sist. En väldigt märklig känsla.. 

Men ska jag vara ärlig så saknar jag henne inte direkt.. Det här får mig att låta som världens mest hjärtlösa människa men jag skulle kunna tro att det beror på att tiden efter försäljningen har varit fylld med så otroligt mycket. Tiden har gått så galet fort. Dessutom tror jag att det har att göra med att tiden innan försäljningen var så otroligt jobbig känslomässigt. För att inte dra upp allt igen men ändå förklara så kan jag väl säga att tiden innan försäljningen var jobbig på så sätt att jag hela tiden gick och väntade på att den där dagen skulle komma. I och med det "tvingade" jag mig mer eller mindre att njuta av den sista tiden, eftersom att jag inte hade haft tillfäle för det förut, eller nåt...Därför blev det som att en sten lättade från mina axlar nästan direkt dagarna efter. 
Självklart var jag ledsen precis under försäljningen men jag är faktiskt rätt förvånad över att jag klarade det så pass bra som jag ändå tycker att jag gjorde. 

Men så är det väl när man känner att familjen man nu ger sitt hjärta till är en väldigt fin familj.

 

Mycket känslor blir det men tänk vad bra det blev. Mirakel kom hit några månader innan Elicia flyttade och förgyllde mitt liv på alla sätt och vis. Han är ponnyn jag målade upp i mina drömmar. Det jag önskade att jag skulle hitta men som jag innerst inne visste att jag aldrig skulle lyckas med. Men det gjorde jag! Gud vad glad jag är för det. Elicia såldes som planerat och även där till en familj som passade in på vår "drömlista".
Ibland kan man börja undra om det var skicklighet, tur eller ödet. 

 

Om jag ser till provridning av häst tror jag det är lite av alla tre delarna. Både tur att Mirakel dök upp vid precis rätt tillfälle, skicklighet på så vis att vi såg hans annons och valde att åka men även ödet eftersom det var just den tidpunkt på året som det faktiskt var. 
Jag såg nämligen hans annons för första gången vid jul och kände direkt att han var en ponny jag verkligen ville kolla närmre på. Jag pratade med mamma som var lite avvaktande eftesom det var jul. Självklart förstår jag varför vi inte åkte då direkt, det var ju ändå jul. Men jag är otrolgit glad att vi hann åka dit och prova honom! Tänk om det inte hade blivit av, då kanske jag fortfarande hade letat förbrilt och missat ett helt år med min nya kompis. Nej tur det blev som det blev!

 

Blickar jag till försäljningen känner jag att det nog är lite samma där, kanske inte så mycket skicklighet men någonstans bestämde vi ändå oss för att låta just den här familjen få våran älskades Elicia. Tur var det i varje fall att den här familjen ringde just när de gjorde och självklart över huvudtaget men jag kan inte låta bli att tro att ödet hade ett finger med i spelet också. För det var bara den här familjen som kom och provred Elicia. 

Vi hade en tid bokad med en annan familj ungefär en månad tidigare men nu så här i efterhand är jag otroligt glad att det blev som det blev. Om vi säger så här, familjen var bevisligen väldigt oseriös eftersom de inte dök upp under det bestämda tillfället. Inte alls faktiskt. Vi ringde upp dem men utan resultat och bara en större känsla av att de inte brydde sig ett dugg om Elicia, inte alls så mycket vi ville (vill) att hennes nya familj skulle engagera sig. Så på så sätt känns det skönt att vi slapp uppleva det mer än så. För även om det kan vara svårt att tro är det en ganska stor anspänning som byggs upp inför en provridning.
Känner att jag behöver förtydliga lite, det ringde fler seriösa men det blev inte fler än en provridning för min pärla. (Så inte någon tror att jag drar alla över en kam, för så är det absolut inte.)
Men det behövs egentligen inte fler än en seriös som ringer, för hon kan ändå bara bo på ett ställe åt gången. 

 

Som sagt är jag i varje fall väldigt lad och lättad att historia slutade på det här sättet och kan inte annat än önska henne många långa och härliga år till. Är det något jag vet så är det att hur mycket humör hon än kan ha så är hon alltid värd det allra bästa. Att hon är hon kan då ingen någonsin ta ifrån henne. 
Om hon kunde förstå skulle jag vilja tacka för alla dessa år och för att jag har fått uppleva dem med just henne. 

Eftermiddagen spenderades tillsammans med lille Thor som för dagen var rktigt pigg. Riktigt mysig tur var det trots det kalla vädret som fick fingrarna att bli stelfrusna. Men nu är det November vilket innebär kyla så det är bara att vänja sig, för kallare blir det! 

Tänk vad mysigt det kommer bli i December när marken är täckt med massa vit fluffig snö och det är så där - 5 grader ute och solen skiner. Om det nu blir någon snö, det vet man ju aldrig.. Men en vit jul får vi väl i alla fall hoppas på! 

Hur som helst, snö eller ej så fortsatte dagen med en kopp choklad och en hemmagjord bulle, inte illa. Tillsammans med bullen ägnade jag bloggen en del tid och dess kodning. Jag har haft lite problem när det gäller koderna för menyn men har nu fått koll på vad som har varit "problemet". Mirakels sida är även uppdaterad. 

 

I morgon kommer ett välskrivet inlägg om en otroligt underbar individ, tänk vad ett halvår går fort!

Kom hem ganska sent idag då jag åkte till mormor och morfar efter skolan. Mysigt att bara vara en stund! 

Det fick därför bli ett dressyrpass i mörkret på ridbanan. Lampan bi satt upp i trädet var inte inkopplad än för året så det fick duga med en liten lampa i hörnet på huset plus en lummig gatlampa. Jag önskar mig ett ridhus i julklapp haha.. 

Min tanke var att mest rida honom mjuk och inte så länge men så blev det såklart inte. Han kom med så galet mycket åsikter hela tiden så innan jag hade fått igenom honom och någorlunda i formen hade det gått en timme. Jisses vad tiden går fort när man i sin ensamhet jobbar med någonting. Jag kom då att tänka på hur pass stark han har blivit under den senaste tiden. Förut orkade han knappt 40 minuter på dressyrbanan medan han nu kan gå ungefär en timme med energi kvar. Underbart när man märker av utvecklingen! Det ska bli så otroligt spännande att se vart den här vintern kommer att ta oss med tanke på vilken skillnad det har blivit sedan dag ett. Får ta någon dag i slutet av året när jag gör en seriös jämförelse på det. 

Än så länge går han bara varannan dag för att vara helt utvilad till varje pass. Men även här märks det att han blivit mycket starkare då han nu orkar gå två dagar på rad utan att prestera sämre vilket inte skulle ha fungerat för två månader sedan. 

 

Torsdag är det hoppträning vilket ska bli väldigt roligt. Förra veckan var han både pigg, stark och utan styre så det kan bli lite spännande haha. Men det är bara roligt att han är positiv till arbete även om det vore kul att kunna styra ibland... 

 

 

 

Nationella proven drar igång nästa vecka, då är det de muntliga proven i matte, svenska och engelska.

Något att glädjas åt är iallafall att tisdag den 17 går jag bara till lunch plus att jag ska tävla på kvällen, thumbs up på den!

Nu ska jag läsa igenom spanskan en gång till och sedan blir det sova, skönt med en tidig kväll då och då.. ;)

Nu är biljetterna bokade till årets Sweden International Horse Show! :D I år kommer jag vara där under ponny dressyrens kür (Lördag fm) och hoppningen på kvällen. Där i mellan ska massor med shopping i mässan avklaras! Underbar helg i slutet av November, skönt att ha någon ljusglimt i gråa mörka November!

 

Ska ni gå? :D

Nu ska jag grotta ner mig i equisports live visning av ponny SM i hopnning. Mys på hög nivå!

Igår hoppade jag och Mirakel över ett par halmbalar på vallen här hemma. Mirakel var glad och framåt men undrade nog varför halmbalarna låg i vägen för honom.. Haha plutt, det här med att hoppa låga hinder är inte riktigt hans grej.. ;) Tänkte ladda upp en film om telefonen börjar fungera ;p