Skamligt längesedan något skrevs här nu, men nu ska förändring ske. Om inte nu så aldrig. 

En hel del har hänt sedan sist men att dra upp allt här och nu skulle bli alldeles för mycket, därför väljer jag att lyfta fram en del. 

 

Ett tag sedan var vi runt och tävlade lag vilket man skulle kunna säga gick bra men inte bäst. Vill poängtera att det var för mig det inte gick bäst. 

Mirakel kändes trög, orkeslös under egentligen hela tiden. Det fanns inte den där gnistan som jag en gång träffat på och fäst mig vid. Även om det inte alls var någon katastrof kände jag ett tag att jag bara ville ge upp tävlingar och allt där omkring. Anledningen var att efter den sista tiden med Elicia ville jag inget hellre än att rida en annan typ av häst. En mindre kravställande, kanske lite mindre svår men framförallt en med eget driv. Att då mötas av en långsam, orkeslös häst var ungefär exakt det jag ville slippa. 

Tills världen öppnade mina ögon. Jag var inbokad på ett par tävlingar till som jag skulle fullfölja, jag provade med att rida lättare pass, mer krävande pass för att verkligen få honom igenom innan ifall det var formen som saknades. Men snabbt konstaterades att han endast var orkeslös. Häststackarn orkade verkligen inte prestera, men underbar och gudomligt snäll som han är fortsatte han att jobba på så gott han kunde.
Trots att han bott här i mer än ett halvår så kommer man på nya saker och nya situationer som han inte var van med sedan förut.
Som alltid annars är det lätt att vara efterklok men vi började ge honom små doser havre och drog märkbart ner träningen för att hans energi skulle öka.
Tänk vilken skillnad det blev!

 

Efter en höst med mestadels LB starter med varierande resultat valde jag att starta en lättare klass mest för att kunna styra runt och ha kul. Det var precis det vi gjorde och det bästa av allt, han var också glad och framme för skänkeln! Sen kommer jag aldrig att förstå vissa delar utav den bedömningen men ärligt talat så spelar det ingen roll när känslan är på topp!

Nu senast var vi och tävlade en LC (samma som ovan) som var tänkt som en sista start för året. Tidigare under veckan var han så otroligt jobbig i dressyren haha, han hade åsikter om precis allt. Men lagom till tävlingen hade han kommit på nya tankar och var 10 gånger bättre. Med oss hem fick vi ett rejält poängrekord, med hela 4%, och en solklar vinst. Vilken känsla! Oj vilken mersmak och energiboost det gav! Tanken var att det var årets sista start men mersmak som man fick hittade jag en lagom "allvarlig" tävling för oss att sluta med som är om ett par veckor.
Därefter väntar vinterns stora träning. I år är jag mer motiverad än någonsin eftersom jag vet ur stor effekt den här vintern kommer att ha på oss som ekipage.

Mål kommer att sättas upp efter årets sista tävling, självklart kommer jag att dela med mig.