Helg och påsklov. Perfekt kombination med en dag på Göteborg horseshow med vunna biljetter, stor tumme upp! Dessutom ska jag möte upp en riktigt fin vän vilket ska blir lika kul som alltid. 

Blir första gången för mig på tävlingarna så det ska bli riktigt roligt! 

Denna gången valde vi att ta tåget ner för att slippa köra så långt. Vilket inte var ett jättebra val, som vanligt. 

Jag är så sjukt trött på tågtrafiken, alltid ska det vara något som strular. Jag åker inte tåg jätteofta men de gånger jag åker har jag nog aldrig kommit fram i tid.. Banarbete, för tinga lastbilar på broar, bilar på spåret och signalfel. Alltid är det nåt. Senast jag åkte tog det ca 5h till Stockholm som är knappt 3h bort med bil. Idag blev vi ståendes i Örebro i ca 1,5h eftersom det var en bil på spåret, bakom oss. I och med det + signalfel förväntas vi åka till Göteborg på knappt 8h.. Nästan så man blir förvånad när vi faktiskt är påväg och inte står still. 

Tågtrafiken är lite som busstrafiken, den är aldrig i tid. Skillnaden är dock att tågen blir försenade pga att det händer något längs vägen medan bussarna blir sena eftersom tidsschemat verkar vara satt av en sann tidsoptimist. 

Men vad kan man förvänta sig? Vi ska åka mer kollektivt men det är ändå ingen som orkar bry sig om den och utveckla den framåt så pass mycket som skulle behövas. 

Känns bra att bo på landet och vara tvungen att ta bilen till allt eftersom de få bussar som fanns prioriteras bort. 

Hjälpa miljön var det, eller?

Har ägnat en stund nu under kvällen för en återblick av gamla videor på Elicia, Mirakel och Fanny.
Fanny, eller Funny Girl som hon egentligen hette, var en så otroligt underbar ponny. Allt man kunde önska sig fanns i den lilla kroppen. Dessutom syster till Mirakel på pappans sida.

Fanny stod på klubben i några år där hon tyvärr drabbades av kolik, hon drabbades fler gånger per år än vad man hoppas att en häst ska behöva uppleva under hela sin livstid. Den stackars ponnyn var mer dålig än frisk, men när hon väl var både frisk och hel var hon en riktigt stjärna. Det har nu redan hunnit gå mer än ett halvår sedan hon fick somna in.
Hon var en underbar liten ponny på 134cm med ett hjärta av guld. Hon skulle antagligen haft en framtid som resulterat i en tränings och tävlingskarriär med en utvecklingskurva pekandes rakt uppåt, om hon inte hade haft sina sjukdomar. Jag var en av få som fick äran att rida henne. Jag red henne väldigt mycket och var med i hennes uteckling och utbildning. Det var helt fantastiskt att få den chansen!
Ungefär ett år i sträck lyckades vi hålla henne helt frisk och skadefri, under den tiden levde vi livet på topp och tränade och hann till och med starta ett par tävlingar.

 

 

Vi tränade och utvecklades i en rask takt för att ligga så pass mycket efter i utbildningen. Vi deltog i KM i både dressyr och hoppning. Hon var så duktig, ung och grön men så trygg och klok. Hon gjorde aldrig något för att vara dum utan ville alltid alla väl och försökte sitt bästa i alla lägen. Har aldrig mött en individ med en så otroligt stark kämparglöd. Trots oräkneliga sprutningar och veterinärbesök var hon alltid sitt lika glada jag när man var där.

Hon utvecklades och lärde sig snabbt, precis som Mirakel. Det kanske går i släkten? Under det här året lyckades vi få till en fin form och en del muskler kom tillbaka. Det kändes som att nu är det slut på skador och elände. Nu är det äntligen vår tid att få glänsa.
Men icke sa nicke. Under våren fick hon fång. Dessvärre med både sänkning och hovbensrotation vilket senare ledde till att hon inte fixade det längre. Vi gjorde vad vi kunde men iband räcker det inte, hur mycket man än önskar det.
I ett sånt läge är det bättre att låta henne få galoppera på de evigt gröna ängarna istället och slippa smärtan.

 

 

Jag är evigt tacksam för att fått chansen att uppleva denna underbara individ.

Med en tår i ögat hoppas jag du förstod hur mycket du betydde för mig, jag älskar dig så och saknar dig minst lika mycket. Jag hoppas du fortfarande får vila i frid på dina evigt gröna ängar. Jag hoppas vi ses någon gång i framtiden.

Igår gjorde jag och Mirakel vår dressyrtävlings debut för året. Vi red en LC.1 på 62,7%. Dock hade jag hoppats på lite mer innan själva starten eftersom han har varit så otroligt fin under veckan. Men med den dagsform vi hade och den framridningsmöjlighet som finns på vintern får jag vara nöjd med 62.

Framridningen var som förväntat stenhård och isig, vilket banorna alltid är på vintern så det är inget konstigt med det, vilket gjorde att han stod emot väldigt mycket redan från första steget. Jag behöver få honom att gå fram rejält från början för annars går han in i någon form av slö-lunk och är han väl där är det svårt att få honom ur den. Han var ändå fin i sidorna och kändes väldigt rund och mjuk hela tiden vilket var anledningen till att vi ändå fick så pass bra poäng.
Vi fick en kvart i collectingring vilket jag kan tycka är både bra och dåligt. Bra för att man får känna på ett riktigt underlag och inte halka runt ute på en iskall isplan, men också rätt krångligt för det är verkligen inte mycket plats där. Jag tycker det är nog så trångt att rida där själv..
Framridningen blev dessutom ca 10 minuter för lång, jag kände att han började bli trött i ryggen när det var knappt två ryttare kvar innan mig. Det får vi ta lärdom av till nästa tävling som är vecka 13 i Falun.

 

Har börjat vela lite kring vilket program jag ska rida i Falun.. Jag vill rida LC eftersom det antagligen är där jag kan plocka poäng och kanske få en bättre prestation men samtidigt vill jag rida LB.n. Vill rida den eftersom mitt mål var att rida LC första tävlingen och sen så gott som aldrig mer. Men samtidigt så vill jag vara säker på att vi kan prestera någorlunda i klassen, är inte så kul att rida runt på 50%.
Men som det ser ut just nu tänker jag starta LB.n i Falun. Hade jag haft en bättre framridning igår hade jag med stor sannorlikhet hamnat runt 65%, eftersom de små missar vi hade tack vare den bristande energin drog ner slutresultatet. Därför tror jag ändå på en start runt 60% även i LB.1an. Är ändå ett par veckor kvar så jag hinner träna några gånger till iallafall.

 

V.10, 8 veckor in på vårterminen i 9an som därmed också är den sista terminen i grundskolan. Riktigt skönt tycker jag! Fredagen före lovet var jag och en vän på en provapå dag på Soltorg vilket kändes riktigt bra. Jag ser nu fakiskt fram emot hösten.
Fram till dess ska dock väldigt många prov genomföras. Dels vanliga kursprov men också de nationella proven som drar igång på riktigt nu på onsdag. 9-13 är det satt för spanska prov, läsa skriva och höra ska avklaras. Därefter muntligt på torsdag, dagen efter.

 

Däremot ser jag fram emot helgen riktigt ordentligt för då ska jag och Mirakel nämligen göra vår årsdebut på tävlingsbanan. Det är den här gången i dressyr och vi ska rida en LC.1. Tanken är att vi ska lämna LC- klasserna efter helgen och sakta men säkert jobba oss uppåt i klasserna.
Det som avgör är känslan, omdömet och till viss del procenten. Känner jag att procenten är låga i LC.n (vilket brukar stämma överrens med känslan) kommer jag inte gå upp i LB bara för att, utan då får vi träna vidare.

Red Mirakel på åkern idag för att kunna ta igenom honom lite mer rejält nu efter min vecka i fjällen. Riktigt pigg var han men också väldigt, väldigt fin! Otroligt kul att jag nu behöver göra så lite och med små hjälper för att få samma resultat som förut men då med mer slit. Framstegen börjar dugga tätt nu i både dressyren och hoppningen!

Men semester är det ändå och lika skönt är det att vara ledig nu som de lite soligare dagarna.