Follow

Baksidan av sporten

"Man kan inte samla hästar på hög. Det blir att kännas i hjärtat"

Redan för drygt fem år sedan visste jag att den dagen skulle komma, Elicia skulle inte bo hos oss för all framtid men jag visste inte att det skulle gå så fort. Fem år har verkligen bara sprungit iväg. Fem år av blod, svett och tårar, lycka, lärdom och ett otroligt starkt band mellan oss båda. Vi har gått igenom nästan allt tillsammans, grävt ner oss men kommit lika starkt tillbaka igen. Men nu, drygt 5 år senare är boken snart färdigläst. Endast några få sidor återstår. 

Vet inte om jag ska skratta eller gråta. Vi har väntat så på de rätta köparna men någonstans ändå hoppats på att det dröjt och jag vågar nog säga att vi nu "äntligen" har hittat dem. 

Vi har hittat hennes blivande underbara familj som kommer älska henne över allt annat. Besiktning blir om ett par veckor och sen är det slut på riktigt. 

Har gett upp att försöka hålla tillbaka tårarna, det vore näst intill omänskligt att klara det helt. 

Har sen länge 'fantiserat' om hur den dagen ska bli, så sjukt svårt att förstå. Men inser mer och mer att det kommer bli något i stil med en rejäl pers. 

Jag vet att du får det bra där bästa bästa vän, men tanken på att du snart inte är min är för konstig och främmande. 

Förbereder mig mentalt för att agera så proffesionellt som möjligt. 

Innan sorgen är överkommen kommer tårarna ha tagit slut sedan länge. 
2015-03-28 @ 23:23:48 Permalink Bilder Kommentarer (0)

DEBUT

Gaaah!! Har nu anmält mig till min och Mirakels förta dressyrtävling! :D Såå glad och spänd! :DD
Han var fin i vår programträning i dag så jag hoppas han tycker det ska bli lika roligt som jag. Sen hur fokuserad och sammarbets viillig han är det får vi se ;p 

 
 
 
2015-03-08 @ 14:30:04 Permalink Bilder Kommentarer (0)

Fullt ös - medvetslös

Denna veckas Måndag till Onsdag tillbringades på ett tryckeri i Falun. Tre dagar med prao, nyfikenhet, massor med lärdom och nya synsätt. det var otroligt kul och lärorikt. Absolut något jag skulle kunna tänka mig att göra om några år! 

Nu r det äntligen helg igen och tiden med Mirakel blir bara större och större. Den 16 Jnuari hämtade vi honom i Stockholm. Nu är det snart 2 månader sedan! Tiden går verkligen fort när man har roligt! 

I torsdags var vi tillsammans på våran första träing för instruktör i grupp. Liiite taggad i början men vad gör det egentilgen, han stod under hela örra veckan då jag var i fjällen, vi har inte haft nåon sadel och han har inte gått på "riktigt" underlag sedan några veckor tillbaka. Annat än nöjd får jag helt enkelt inte vara. 
I morgon åker vi till Lisselhaga och trimmar lite program, tre veckor framöver ligger kanske vår tävlingsdebut och väntar. Så spännande! 

Verkligen ingen rättvis bild, haha ;p Men söt är han ju ändå ;)
2015-03-07 @ 11:38:13 Permalink Bilder Kommentarer (0)