Grundskolans sista påsklov börjar nu lida mot sitt slut och vi kan nu konstatera att endast 44 skoldagar återstår innan sommarlov och därefter ett nytt steg i livet som ska ta fart. Just nu känns det otroligt skönt och roligt på alla sätt och vis.

Påsklovet har däremot varit allt annat än lov för Mirakel. Två riktigt bra dressyrträningar och en riktig motivationshöjande hoppträning har avklarats under veckan.
Tanken var även att jag skulle hinna ikapp lite med skolarbetet efter alla nationella prov som redan har tagit bort för många arbetsdagar, men självklart hittar man tusen andra saker som är mycket roligare än att plugga. För att nämna några saker som jag mycket hellre gör än pluggar är till exempel rida, putsa utrustning (som jag egentligen inte älskar), blogga, träffa släkt och vänner, åka till Stockholm och till och med mocka hagen. Att äta ligger självklart alltid före skolan! Äta bör man annars dör man.

 

Träna har vi iallafall gjort och bra har det gått!
I dressyren har vi mycket fokus på lösgörande arbete och att han verkligen släpper sin underhals, kanske inte sista rycket men iallafall ett rejält för att få bort den nu. Träningen har redan på den här veckan gjort stora skillnader på oss båda och han blir riktigt fin på träningarna just nu. Ser fram emot när vi kommit ännu lite längre. Känslan av att vårt team tror på oss trots vår långa och krokiga väg att gå, är en obeskrivligt härlig känsla!

 

Idag hopptränade vi på utebanan för första gången på närmare ett halv år! Han kom med många åsikter men en fantastisk känsla. Det känns riktigt kul när banor på 80cm inte är något problem och energin är det absolut inga fel på! Inför framtiden vill vi högre men det finns så mycket tid att hinna ta oss dit på så det fixar vi.
Höjden är inte det svåra på våra träningar utan det är tiden där emellan. Idag hade vi energin som jag så länge har saknat och den attityd han visade idag gjorde mig bara glad, trots att jag var lite väl nära marken ibland.. Det var lite som att han gav mig alla bocksprång som han aldrig har gjort, men man kan inte bli sur på att han är taggad.

Bjuder på dagens sista runda. Lite trött mot slutet men inte alls som förut! Trots energikrävande övningar och en högre press på honom än tidigare.

Har ägnat en stund nu under kvällen för en återblick av gamla videor på Elicia, Mirakel och Fanny.
Fanny, eller Funny Girl som hon egentligen hette, var en så otroligt underbar ponny. Allt man kunde önska sig fanns i den lilla kroppen. Dessutom syster till Mirakel på pappans sida.

Fanny stod på klubben i några år där hon tyvärr drabbades av kolik, hon drabbades fler gånger per år än vad man hoppas att en häst ska behöva uppleva under hela sin livstid. Den stackars ponnyn var mer dålig än frisk, men när hon väl var både frisk och hel var hon en riktigt stjärna. Det har nu redan hunnit gå mer än ett halvår sedan hon fick somna in.
Hon var en underbar liten ponny på 134cm med ett hjärta av guld. Hon skulle antagligen haft en framtid som resulterat i en tränings och tävlingskarriär med en utvecklingskurva pekandes rakt uppåt, om hon inte hade haft sina sjukdomar. Jag var en av få som fick äran att rida henne. Jag red henne väldigt mycket och var med i hennes uteckling och utbildning. Det var helt fantastiskt att få den chansen!
Ungefär ett år i sträck lyckades vi hålla henne helt frisk och skadefri, under den tiden levde vi livet på topp och tränade och hann till och med starta ett par tävlingar.

 

 

Vi tränade och utvecklades i en rask takt för att ligga så pass mycket efter i utbildningen. Vi deltog i KM i både dressyr och hoppning. Hon var så duktig, ung och grön men så trygg och klok. Hon gjorde aldrig något för att vara dum utan ville alltid alla väl och försökte sitt bästa i alla lägen. Har aldrig mött en individ med en så otroligt stark kämparglöd. Trots oräkneliga sprutningar och veterinärbesök var hon alltid sitt lika glada jag när man var där.

Hon utvecklades och lärde sig snabbt, precis som Mirakel. Det kanske går i släkten? Under det här året lyckades vi få till en fin form och en del muskler kom tillbaka. Det kändes som att nu är det slut på skador och elände. Nu är det äntligen vår tid att få glänsa.
Men icke sa nicke. Under våren fick hon fång. Dessvärre med både sänkning och hovbensrotation vilket senare ledde till att hon inte fixade det längre. Vi gjorde vad vi kunde men iband räcker det inte, hur mycket man än önskar det.
I ett sånt läge är det bättre att låta henne få galoppera på de evigt gröna ängarna istället och slippa smärtan.

 

 

Jag är evigt tacksam för att fått chansen att uppleva denna underbara individ.

Med en tår i ögat hoppas jag du förstod hur mycket du betydde för mig, jag älskar dig så och saknar dig minst lika mycket. Jag hoppas du fortfarande får vila i frid på dina evigt gröna ängar. Jag hoppas vi ses någon gång i framtiden.

Igår gjorde jag och Mirakel vår dressyrtävlings debut för året. Vi red en LC.1 på 62,7%. Dock hade jag hoppats på lite mer innan själva starten eftersom han har varit så otroligt fin under veckan. Men med den dagsform vi hade och den framridningsmöjlighet som finns på vintern får jag vara nöjd med 62.

Framridningen var som förväntat stenhård och isig, vilket banorna alltid är på vintern så det är inget konstigt med det, vilket gjorde att han stod emot väldigt mycket redan från första steget. Jag behöver få honom att gå fram rejält från början för annars går han in i någon form av slö-lunk och är han väl där är det svårt att få honom ur den. Han var ändå fin i sidorna och kändes väldigt rund och mjuk hela tiden vilket var anledningen till att vi ändå fick så pass bra poäng.
Vi fick en kvart i collectingring vilket jag kan tycka är både bra och dåligt. Bra för att man får känna på ett riktigt underlag och inte halka runt ute på en iskall isplan, men också rätt krångligt för det är verkligen inte mycket plats där. Jag tycker det är nog så trångt att rida där själv..
Framridningen blev dessutom ca 10 minuter för lång, jag kände att han började bli trött i ryggen när det var knappt två ryttare kvar innan mig. Det får vi ta lärdom av till nästa tävling som är vecka 13 i Falun.

 

Har börjat vela lite kring vilket program jag ska rida i Falun.. Jag vill rida LC eftersom det antagligen är där jag kan plocka poäng och kanske få en bättre prestation men samtidigt vill jag rida LB.n. Vill rida den eftersom mitt mål var att rida LC första tävlingen och sen så gott som aldrig mer. Men samtidigt så vill jag vara säker på att vi kan prestera någorlunda i klassen, är inte så kul att rida runt på 50%.
Men som det ser ut just nu tänker jag starta LB.n i Falun. Hade jag haft en bättre framridning igår hade jag med stor sannorlikhet hamnat runt 65%, eftersom de små missar vi hade tack vare den bristande energin drog ner slutresultatet. Därför tror jag ändå på en start runt 60% även i LB.1an. Är ändå ett par veckor kvar så jag hinner träna några gånger till iallafall.

 

Mirakel var som en tickande bomb idag. Lite skillnad mot i söndags! Skritt var en väldigt överskattad gångart och man kan ju alltid försöka lura matte att grässtråt i diket är livsfarligt och kommer att anfalla när som helst. Såg han något som han kunde få till att vara farligt började han stå och "skutta" på stället tills jag lyckades få honom att tänka framåt.

 

Beslutade mig ganska snabbt för att ta igenom honom på vår åker istället för att rida till grannbyn som jag hade tänkt. Han var väldigt spänd och spattig i början men allt eftersom började han slappna av och blev riktigt fin i formen. Tänkte fatta en vänstergalopp och låta honom gå på lite för att fortsätta att hålla uppe hans humör. Dock fattade han fel galopp och vi tog därför svängen i förvänd galopp. Jag hade ingen tanke på att han skulle byta galoppen men jag tänkte att det kanske kunde vara värt ett försök. Och vipps så hade han gjort ett rent byte. Aldrig att jag kunde tro att det var så enkelt att göra galoppombyten på honom. Gjorde några fler försök och även de lyckades. Fick några korsgalopper men det var endast i några steg innan vi fick galoppen ren igen. Men det slutade med att jag kunde ligga på en 8-volt och göra rena galoppombyten i en rund galopp med hög fin form. Vilken känsla!

Han har blivit både mer vaken, allert och han är så otroligt mycket enklare att påverka nu än förut. 

Han är helt underbar på träningarna nu mera, pigg och framåt och speciellt i hoppningen har hans attityd blivit helt förändrad! Från att han sökte vägar ifrån jobbiga övningar för att slippa ta i till att nu söka upp dem och finna en väg ur dem. Kommer han fel så lägger han in ett travsteg eller trampar om, vilket han inte gjorde alls för sådär ett halv år sedan.

 

Jag kan verkligen inte säga varför det blev som det blev i söndags. Men av någon anledning tog vi inte med oss allt detta in i själva banan.
Han kändes fin på framridningen och var koncentrerad och blev allt mer mjuk och rund i sin form. Men redan i framhoppningen tyckte jag han kändes lite oengagerad. Vi kom fel till hindret och han mest slängde sig över för att liksom komma vidare.
Inte vet jag om det var mig det berodde på. Jag kunde inte själv känna att jag gjorde någon skillnad mot träningarna men bevisligen så var det någonting som inte riktigt var som det brukar. 
I banan sen var det som att prata med en vägg. Han förstod inte mig och jag förstod inte honom. Ingen energi fanns och heller ingen direkt möjlighet att rama in eller försöka få till runda svängar. 

Vi fick 4 fel pga en dålig sväng mot första hindret och drog då på oss ett stop (tog oss en sväng brevid hindret..) så själva resultatet på pappret är absolut godkänt! Men för mig är känslan värd så mycket mer. Jag rider hellre runt med 12 fel och en bra känsla än 0 fel där jag känner att jag inte kan påverka honom så som jag vill.

 

Men ändå får jag försöka se det "possitiva" i det hela. För trots att jag  tycker att vi tog ett litet steg tillbaka så förväntar jag mig nu att vi inom en snar framtid kommer ta oss två steg framåt. Det gäller bara att vi ska ta oss över tröskeln som står i vägen.
I vintras förra året när vi köpte honom fungerade det mesta. Både hoppningen och dressyren fungerade bra. Vi fick till några fina resultat och träningarna gick bra. Allt var bra/okej, men inte så mycket mer eftersom vi inte kände varandra.
Sen i höstas fick vi en dipp där energin tog slut och det började gå långsammare i utvecklingen och jag kände väl lite grann att jag tappade motivationen efter vårens framsteg. Nu i efterhand kan jag absolut säga att jag väntade mig en dipp, för man kan inte alltid ligga på topp. Det är bara så. Men självklart var det tråkigt när vi väl var där.
Men så småningom började träningarna gå bättre och jag började få upp motivationen men även självkänslan eftersom jag började inse att jag kanske skulle få lyckas ändå.

Tillslut gick både träning och tävling bra och vi avslutade säsongen med en vinst på 67% i LC.n efter en rad sämre resultat.
Lika var det med hoppningen då den också gått bra på träning under längre tid. Men sen vid ungefär samma tid började även den kärva.
Men nu till vintern när jag har lagt lite mer fokus på hoppningen, egentligen utan att jag tänkt på det men det har på något sätt bara blivit så , så har även den stärkts och blivit bättre igen.

 

Idag går dressyren jättebra på träning och även bra på tävling. Hoppningen går också jättebra på träning men går fortarande kärvt på tävling.
Inte vet jag om det endast är mig det beror på. Visst kan jag ta på mig en del men misstag gör man alltid mer eller mindre och fortfarande finns vissa frågor som jag inte har något svar på.

Själv har jag aldrig haft några såkallade "tävlingsnerver", jag är alltid taggad men kan inte minnas att jag har varit nervös en enda gång. Möjligtvis på någon hopptävling med Elicia eftersom man aldrig visste hur det skulle gå. Men vem vet, kanske har Mirakel tävlingsnerver? Lika mycket intryck som det är för mig är det för han och känner han att jag blir stressad blir inte han direkt lugnare.
Men min tanke på att tävla LD (80cm) med honom i år och eventuellt träna några centimeter högre står jag kvar vid. För vi har alltid sagt att det inte är höjden som är problemet. Vi hoppade 70cm nu i helgen och han tar inte i ett enda språng även om han ligger i ett rejält undertempo. Så får vi bara ihop oss lite mer, lite mer framåtläge och mer rutin och mer träning så kommer vi komma vidare, men det gäller bara att hålla orken uppe och inte vika ner sig. För jag vet att han kan, jag vet att vi kan.

 

Jobbade gymnastikhoppning, serier med Mirakel i torsdags. Riktigt duktig var han!
Blir så otroligt glad när man ser hur stor utveckling han har gjort. Han har fått sån otroligt mycket bättre attityd mot hindrerna och söker nu upp dem själv och tar tag. Numera löser han även så gott som allt själv, kommer han fel lägger han in ett travsteg eller trampar om men fortfarande med fullt fokus framåt och över, till skillnad mot i höstas när han istället la in ett travsteg och vek ifrån.
Blev en hel del hoppning innan jul så jag tog ett "mini break" från den vid jul/nyår och fokuserade mer på dressyren. Det har hjälpt mycket på flera olika sätt. Dels så har han blivit finare i dressyren tack vare hoppningen och lika så till hoppningen där dressyren är en del av det om gjort att vi kommit dit vi är just nu.

 

En liten film från Torsdagens träning.

Idag har jag och Mirakel gjort vår årsdebut och "hopptävlings" debut.
Vi var idag och hoppade i Avesta på en Pay & jump. Hoppade 70cm och blev felfri.
Om man jämför filmerna från i torsdags och idag är dagens mycket sämre. Men jag är ändå nöjd med dagen. Varken jag eller han har rutin, varken ensamma eller tillsammans. Jag tycker dessutom det är sjukt svårt att tävla hoppning, mycket för att jag är van vid dressyren. Där har man fasta starttider, alla följer högerregeln och jag tycker det är sällan som man får väja för någon som skrittar på spåret.
I hoppningen däremot är det alltid folk överrallt, folk som går där de inte ska, folk som inte respekterar varken regler eller andra ekipage.
Jag har till och med varit med om att jag har blivit omkörd i anridningen till ett hinder på framridningen. Många skrittar på spåret och förstår inte att de är i vägen när ett annat ekipage kommer i galopp bakifrån.
Men jag gillar ändå att hopptävla. Med mer rutin kommer det såklart bli mycket enklare.

Så med tanke på att varken han eller jag hade 110% fokus under framridningen och framhoppningen så är jag väldigt nöjd med dagens prestation. Omöjligt är det inte heller att han har lite träningsverk samt är lite trött i kroppen efter torsdagens träning.
Det känns i varje fall väldigt bra inför året och allt vad det innebär. Det är iallafall väldigt kul att vara igång med hoppningen även om våran "riktiga" hopptävlings debut inte är gjord än.

 

 

 Jag är otroligt nöjd med sprången, nästan alla kändes runda och "välgjorda" trots dålig kraft från bakdelen. Kul att känna på hans kompetens! Väldigt spännande inför framtiden.
Två hack mer kraft/energi och det blir tipp topp!

Visst är det tråkigt att en del av oss har så förbannat svårt att skilja på mitt och ditt. Att folk inte förstår bättre än såhär. Sjukt irriterande och ledsamt.
2015 var ett år med många sadelstölder i Sverige. För att bara nämna några så skedde det i somras i Trollhättan, Kungsbacka och Linköping. Vi har klarat oss riktigt bra ett tag nu trots att det har varit stölder bara några mil bort. Men så, i början av 2016, året som alla hoppas på ska bli bättre än 2015 är det vår tur att utsättas för sådanna idioter. 3 sadlar stals igår morse från klubben.

Att sadlar har ett värde vet de flesta om. Men för oss ägare till sadlarna är de inte bara värda en summa pengar. Sadlarna är en av de dyraste delarna som ingår i ägandet av en häst. Ofta provas sadlarna ut efter en speciell häst för att passa perfekt. Man kanske till och med specialbeställer eller på annat sätt skräddarsyr en sadel just för att hästen ska få en så behaglig resa som möjligt. EN sadel, i många fall är det bara en som passar. Hästar är precis som vi människor, alla är olika. En häst har liten manke men bred rygg, en annan har hög och bred manke men smal rygg osv. Det är inte bara att gå och köpa en sadel på närmsta ridsportbutik och hoppas på att den ska passa, så enkel är inte vår underbara sport.

Dagligen kämpar vi för att underlätta vardagen för oss själva samtidigt som vill vill ge våra älskade fyrbenta vänner det absolut bästa.
Att köpa en häst kan vara både dyrt och mindre dyrt, men med alla kostnader som tillkommer dvs. utrustning till både häst och ryttare, foder, stallplats, bil + egen/hyrd transport, träningsmöjligheter, försäkringar och veterinärkostnader blir det ingen billig hobby i slutändan. Det kostar att ha häst, inte konstigt att det är en av de dyraste sporter vi har när vi tar hand om minst två individer med sina egna speciella behov, ryttare/kusk + häst. Att då bli bestulen på sina egna ihoptjänade prylar är verkligen som att få en knytnäve i magen. Få av oss är gjorda av pengar och att då bli av med sadlar kan slå riktigt hårt. Visst, en del kan man få tillbaka men det är inte alls lika mycket som man har lagt ut från början. 
Det finns säkert blänande många sätt att tjäna pengar på stulna sadlar men en del är helt klart den digitaliserade värld vi lever i idag. Det är skrämmande lätt att sälja saker nu för tiden. Sadlarna som stals från klubben kan med stor sannolikhet dessvärre redan vara långt utanför Sveriges gränser.

Sjukt irriterande och väldigt skrämmande att folk vågar sig in och ta saker när det är personer kvar i bygnaden. Tre sadlar stulna, men vi får vara otroligt "glada" att det inte är värre än så.
Till exempel ridklubben i Trollhättan blev i somras bestulna på ca 40 sadlar. Nu får vi verkligen hoppas att poliserna lyckas med sitt arbete. Vi kommer aldrig få tillbaka sadlarna igen men förhoppningsvis slipper vi, och många andra, råka ut för de här personerna igen.
Riktigt fegt och skamligt dålig stil att man är så lågt ner att man behöver stjäla för att klara sig i livet.

Nu börjar vi ändå närma oss tävlingssäsongen våren 2016. De första tävlingarna här omkring drar igång redan nästa vecka. Själv kommer jag inte göra vår årsdebut förens v. 10. Det har blivit som en standard att börja då, mest för att det inte brukar finnas några andra tävlingar innan men också för att hinna med så mycket träning som möjligt under vintern. Vårsäsongen är både lång och intensiv och därför kan det bli svårt att hinna med lika mycket träning.
Tänkte lägga upp en liten tävlingsplanering här nedanför. Den är långt ifrån klar men de första tävlingarna är i alla fall så gott som satta!

FEBRUARI:
(v.5) 6/2 Pay & Jump i Avesta, 70cm

MARS:
(v.10) 12/3 Dressyrtävling Svärdsjö, LC.1
(v.12) 27/3 Hopptävling Div III omg 1 Smedjebacken, 80cm

APRIL:

(v.13) 2/4 Dressyrtävling Falun, program ej bestämt

(v.16) 24/4 Dressyrtävling Ludvika, program ej bestämt

MAJ:
(v19) 14/5 Hopptävling Div III omg 2 Säter, 80cm
(v.20) 22/5 Dressyrtävling Norr Amsberg, program ej bestämt
(v.21) 28/5 Hopptävling Div III omg 3 Folkärna, 80cm

Eftersom planeringen inte är huggen i sten kan det hända att starter läggs till och tas bort. Men det får vi se allt eftersom hur ritterna känns.
Något mer som vore kul att prova med Mirakel, kanske inte i år men någon gång i framtiden, är någon form av fälttävlan. Vore kul att se vad han skulle tycka om det, förhoppningsvis kul eftersom det är vad jag tycker.
Men vi får se hur det blir.

Tänk så fort tiden går, nu (igår) har Mirakel hunnit bo här hos mig i ett helt år. Helt galet vad tiden springer iväg. Under året har jag tagit upp kanske lite för mycket om Mirakel och hur tiden har varit och vart jag vill komma så därför tänker jag försöka ta upp en del som jag skrev om för drygt ett år sedan. Just provridningen.
Ja jag har skrivit en del om just provridningar förut...

 
Så här skrev jag den 21/12-15

Först och främst måste jag be om ursäkt för den här veckans urusla bloggning. Illa illa!

Men jag har tänkt att skriva om en riktigt härlig uppåtgående trend.
Red Mirakel på åkern för några dagar sedan och han var riktigt pigg och glad. Väldigt skönt att känna då han var riktigt dryg på vår förra uteritt. Haha vi kom ungefär 100 meter innan han bestämde sig för att inte gå vidare. Men efter lite trixande drog han en djup suck och fortsatte ändå. Finare än någonsin dessutom haha. Men lyckan varade inte så länge innan vi återigen skulle snurra runt i en kvart till.. Får man inte honom att gå på ett tag stänger han på något vis av och då är det ingen större idé att fortsätta. Hoppade därför av och gick med honom bortåt och red hem med förhoppning om att det skulle gå bättre. Visst gick det bättre men absolut inte utan arbete! Två dagar senare red vi ett rejält pass i dressr på banan för ta igenom eventuela rester. Men OJ vad fin har var! Sån häftig känsla vad lite snö kan hjälpa till!

Därefter, ytterigare två dagar senare red vi ut igen men denna gången var han så mycket bättre, och jag med för den delen. Visst testade han ett par gånger men inte alls på samma sätt. Kul att se att timmarna man lägger ner ger resultat!

För dagen fick det bli en pulsgalopp på åkern, riktigt mysigt! Det märktes att han tyckte det var kul för oj så han sprang, haha buskille. Skönt i alla fall att han 'bara' blir stark.

Dressyr igen på Torsdagen i ridhuset för tränare. Pigg och fin för hjälperna även idag trots "brist" på snö innanför väggarna. Traven börjar vi hitta riktigt fint nu men fortfarande finns det såklart en del styrkebitar att finslipa. Galoppen är fortfarande lite lägre då han gärna skjuter på mer bakifrån än vad han orkar sätta under sig. Vilket ändå är bra eftersom han tänker framåt och kommer bli riktigt häftig när han har den styrka som behövs.
Även med skänkelvidkningarna har det sagt klick med nu på senaste tiden. Verkar som han har vilat sig i form. Jag börjar nu kunna samla ihop honom mer och göra en mer "riktig" skänkelvikning, vilket är kul då han knappt tagit sidförande skänkel förut..
Vi slipar på och satsar på att komma ut med dunder och brak till vårens tävlingssäsong, självklart höstens tävlingar också men vi tar ett steg i taget.

 

Igår var vi och mätte honom, eftersom han är 8 år i år blir han vuxen och måste slutmätas. en centimeter hade han vuxigt och var nu 145cm i mankhöjd vilket jag mer eller mindre hade trott.
Passade även på att vaccinera honom eftersom vi ändå var där. Mycket folk, mycket hästar och kaos skulle jag vilja summera det hela. Men trots det och lite halv dålig stickning om jag får säga det så skötte han sig exemplariskt som alltid.
Bara en liten tanke till er som ska mäta era ponnyer/hästar. Vet ni om att ponnyn är en halv decimter för stor kan det vara ett tips att pussla ihop det innan man åker på mätning. Det är sällan man är själv där om jag säger så. Bara min åsikt men jag vet att fler delar den tanken..

I morgon börjar återigen skolan. Som alltid har jullovet gått för fort. Men nu återstår bara en enda termin av 9an vilket är helt sjukt. Faktiskt lite blandade känslor för det. Självklart är det otroligt skönt att det närmar sig slutet på min skolgång men samtidigt är det lite halv läskigt att jag ska välja första steget av min framtid. Men på samma sätt som det är lite skrämmande är det ändå lite kul eftersom jag får möjlighet att studera det jag vill. Det blir säkert bra när man väl kommer igång. Jag får väl göra en update i höst helt enkelt.

 

 

Mirakel fick sig en genomkörare på banan i 2 dec. lössnö i dag. Riktigt duktig var han och det var länge sedan det kändes SÅ bra! Lyckades få till en liten film som jag tänkte dela med mig av.

 

 

Självklart finns det fortfarande en del att jobba på innan jag är 100% nöjd, som till exempel rundare form, men bakbensangagemanget är så mycket bättre nu än för ett halvår sedan! Riktigt kul att få känna hur stor utveckling vi ändå har lyckats med.

Passade på att ta ut Mirakel i förmiddags solen idag.

Nu har det snart gått ett helt år sedan Mirakel flyttade hit. Tänk vad tiden går fort!
Vårat första år tycker jag har varit ett bra och otroligt lärorikt år även om vi kanske inte riktigt har kommit dit jag hade hoppats på från början.
Det här året har egentligen bara gått ut på att han ska stärka sig och bygga uskler och lägga på sig mer hull. Det har han gjort men vi är fortfarande bara halvvägs. Ett år kvar att få till den "perfekta" kroppen inann han är så pass bra i styrkan att han har det som behövs. Även om vårt första år mest har bestått av lättare krav och "unghästridning" så har vi hela tiden försökt ett steg längre, pusha honom lite mer. Nästa år ska vi fortsätta attt stärka honom men nu genom lite mer krav och mindre unghästridning. Han är faktiskt inte unghäst längre.
Vi ska i och med det försöka komma bort från LC klasserna i dressyren och ha LB som våran nivå. Vi kommer träna vidare för att eventuellt kunna smygstarta någon LA klass. Antingen till hösten om vi har kommit så långt eller till våren 2017, det får vi se senare när vi har kommit längre in på året och tränat några steg längre.

Bjuder på en liten film dagen till ära. 

Dagen är som förväntat fortsatt bra efter 20 åk i en perfekt slalombacke och en underbar dressyrträning.

Usch vad drygt det var! Haha, men oj vad bra det gick! Formen var kanske inte tipp topp men vi båda jobbade bra och tog oss upp till nästa steg. Ingen mer unghästridning här inte, han blir ju ändå 8 i år! 

Mycket fokus på vänster fram och höger bak. Han gör ju inte mer än nödvändigt om man säger så... Men bra blir det! 

 

 

Hem nu och göra i ordning för hovslagaren som ska komma och få ordning på Mirakels fötter, och Thors för den delen men det bli senare.., + i med snösulor. Riktigt välbehövligt! 

 

Ikväll blir det tacomys med familjen och del 2 av årssummeringen kommer upp! Förhoppningsvis kommer jag kunna få upp lite fler filmer nu om datorn kanske är lite mer sammarbetsvillig än min gamla (fick hem min nya idag).. ;)

Mycket har hänt det här året om man ser till hästmässigt sätt. Därför tänker jag presentera året i två delar, nedan följer den första delen (månaderna Januari-Juni). I årets summering kommer jag ta med alla stora hästrelatrade händelser och en del övriga händelser som för mig har stuckigt ut lite extra under året. 

JANUARI

16 Januari, firade vi morfar då det var hans födelsedag. Mysigt med familj, mycket blommor och underbar tårta! 
Dagen efter, direkt på morgonen den 17:e Januari rullade förväntansfull familj, bil och transport ner mot Stockholm. Vi var på väg för att hämta ponnyn som jag tidigare hade provridit och bestämt mig för. 
Ponnyn var Mirakel, en svenskridponny valack efter Verona's Bo-Gi, en skimmelkille född 2008.
Vi tog det lugnt under den första veckan med M så att han i lugn och ro kunde få känna av miljön, dvs både stall, hagar, ridvägar, ridbanan och all övrig natur som skiljer sig från hans förra hem. Han fick även chansen att lära känna oss och sina nya hagkompisar. 
Det är nog ingen i familjen som kommer glömma första dagarna med Mirakel. 

 

Vi åkte för att hämta honom tidigt på morgonen men kom inte hem fören mörkret hade hunnit falla. 
Eftersom vi fortfarande hade Elicia kvar blev det en stunds pusslande för att få ihop hage-situationen. 
Vi har två hagar här hemma, en stor som sträcker sig längs med en åker och bakom en skogsdunge + en som ramar in farmor och farfars trädgård. När jag var liten hade vi även hästarna i den lilla skogsdungen i stora hagen men eftersom Thor fick fång pga giftiga växter som vi hittade där så har vi styckat av den biten från dem. 
Eftersom Elicia är ett sto med lite för mycket humör och Thor en liten minishettis som ofta tror att han är större än vad han är så har vi inte haft de två tillsammans på flera år. Därför blev det så att Thor + Robust fick gå i stora hagen medan vi byggde en provisorisk tråd som delade trädgårdhagen i två mindre hagar. Släppte ut Mirakel i mittenhagen så han kunde se sig omkring, i den mån det gick i mörkret, och nosa lite på de andra hästarna. 

Han var spänd och fundersam ute i hagen men blev lugn när de under kvällen sen fick komma in i stallet. 

 

Vi släppte ut Mirakel i den stora hagen idag så han kunde se sig omkring på riktigt. 
Självklart fick han fortfarande gå själv eftersom han varken kände till oss eller de andra hästarna tillräckligt. 
Så fort han kom ut i hagen och insåg hur stor den var så gick började han gå bortåt. Han gick och gick och gick. Han gick bort bakom dungen och kollade ut över vidderna, man såg verkligen på honom att han tyckte det var kul att komma ut och få känna att allt det han såg var hans. Lyckan strålade om honom och gick inte alls att ta miste på även om han fortfarande var lite fundersam på vart han hade hamnat och vilka alla var.

 

Några dagar senare släppte vi ihop honom och Robust och mer eller mindre hoppades på det bästa. Man får känslan av at Robust ibland kan vara en ganska hård och stark ledare, samtidigt som han nog egentligen vill slippa vara det. Mirakel och Robust hälsade på varandra och Robust visade att det är han som är flockens ledare. 
Mirakel var från början nyfiken och gick framtill staketet och nosade på Thor som var lika nyfiken han. Svårt och säga vad Mirakel gjorde men något var det som Robust absolut inte tyckte om och skickade därför på M en spark på höger bak. Han hoppade på tre ben ett par minuter men det gick över efter en stund och redan på kvällen så var han sig själv igen. Stackarn, vilken början. 

 

I sista helgen i Mars gjorde vi våran första start tillsammans, Dressyr i Falun, LC.1. Eftersom sadeln vi provade ut för bara någon vecka sedan inte längre var ett alternativ fick vi vackert fortsätta leta sadlar som låg någorlunda. Det slutade i alla fall med att vi red med en halvknackig sadel som låg och klämde på bogbladen så fort den var lite för långt fram vilket gjorde att han blev blockhalt och jag var på väg att stryka mig. Jag skulle precis skicka pappa till sekretariatet för att stryka mig när vi kom fram till att vi iallafall kunde prova med att lägga om sadeln eftersom att vi visste att det inte låg tiptop. 
Jag hoppade av och flyttade bak sadeln en knapp decimeter och hoppade upp igen på en helt ren och en underbar häst. Självklart känns det nu i efterhand inte super att veta att vi red omkring med dåliga sadlar men vi kände samtidigt att han behövde få göra någonting. Speciellt när det var, till stor del, muskler han behövde för att vi skulle kunna hitta en passande sadel.
Men han kändes fin på framridningen utifrån de krav jag hade då. 
Väl inne på banan hade vi såklart en hel del missar som till exempel utebliven galopp vid vissa ställen och en del avbrott. 52% fick vi ändå ihop och vi var glada och nöjda över att Mirakel inte alls var halt och för fina lovord från domaren. 

 

APRIL
Den 11 April var det återigen dags för sadelutprovning. Denna gången åkte vi till mustang utanför Arlanda. Ett toppen ställe där alla kan få hjälp. så även vi. Han började med att lägga på lösa bommar på Mirakel för att se åt vilket håll vi skulle fortsätta. Det var sådana standard bommar som han brukade jobba med. Han lägger på lite olika men konstaterar snabbt att ingen av dem passar vilken satte hjärtat i halsgropen på både mig och mamma. Det kändes där och då väldigt jobbigt eftersom Mirakel var en så pass ny erfarenhet och tankarna började direkt flyga omkring. Man hann måla upp många scenarion under den korta stunden som det var med tanke på att vi redan försökt hitta en sadel som passar hos en annan sadelutprovare. Antagligen så "såg han vad vid tänkte" och fortsatte med att säga "men självklart så har vi många andra modeller". En lättnandes suck gick igenom rummet haha. När han väl hittat en sadel som passade så fick jag som alltid prova att rida i den. Jag kan säga att den känslan jag fick då är något jag sent kommer glömma. Mirakel var som en helt annan häst och gick hur bra som helst. Lyckan var total när vi lyckats få ihop två sadlar i rätt färg och allt. Däremot var plånboken betydligt tunnare än när vi kom dit, men ponnyn var mer än dubbelt så glad så det kändes självklart toppen!  

 

Redan veckan därpå var vi i väg och tävlade. Denna gången i Åsebo med div. III laget i dressyr. Vi red en LC.1 med bedömning ryttartest. Red fram Mirakel på ungefär samma sätt som i Falun. Han var riktigt fin på framridningen och det var till stor del sadelns förtjänst. Han var fint framme för skänkeln med stora luftiga gångarter, mums! Inne på banan var han också riktigt fin men vi var fortfarande väldigt nya med varandra och hade därför fortfarande lite problem med galoppen. Som tur var så gick klassen i ryttartest så vi lyckades ändå få ihop hela 71%(!) vilket tog oss hela vägen till en andra plats. Herregud vilken start!

Maj är en månad med både höjdpunkter och lite mindre roliga dagar.

5:e Maj såldes Elicia. Det var en dag som fylldes med både glädje och sorg, nästan på samma gång. Det var så härligt att se hennes nya ägare. De verkligen strålade, precis som Elicia. Men självklart var det tufft att behöva lämna bort sin bästa vän. Men jag var ändå lättad, kanske inte precis då men i varje fall dagen efter. Det var så skönt at inte behöva känna att "snart säljs hon" utan mer, nu är hon såld och jag har min Mirakel som jag kan blicka framåt med, utan att behöva stöta på jobbiga punkter.

 

 Någon vecka senare var vi återigen iväg på tävling och även denna gång gick det riktigt bra! Red en LC.1 som var kombinerad med Agria Pony Trophy. Här lyckades vi med våran första vinst, på drygt 64%. Vi vann därmed även kvalet till Agria Pony Trophy och tack vare ett kval vi gjorde på en tidigare tävling så var vi nu helt plötsligt klara för en final uppe i Östersund. Dit åkte vi dock inte eftersom det dels är väldigt långt att åka för bara en LC.1 (+ en LB.1 men ändå). Vi skulle även bort två dagar senare vilket gjorde att vi valde att stanna hemma. Däremot kunde jag inte låta bli att hålla koll hur det gick för de som var där uppe genom equipe. Antingen så låg de väldigt högt eller så red de bara väldigt bra för det var rejäla poäng som delades ut. Det kanske var lika bra att vi inte åkte hah... ;)

 

I juni tävlade ag på klubbens årliga KM, klubbmästerskap, i både hoppning och dressyr. I dressyren blev vi 2:a på ca 64%. Från början hade jag inte tänkt tävla hoppningen eftersom vi inte hade lagt så mycket fokus på den under våren. Men sen var det någon som undrade om jag inte skulle vara med och jag sa det att, nej jag står över i år men hon sa, 50cm, det borde ni väl kunna var med på? Annars kan du ju trava runt om det skulle vara så. Jag började fundera på det och insåg att det kanske inte skulle vara en så dum idé ändå. Senare under dagen, i sista minut, så anmälde jag oss ändå till hoppningen. Tur var väl det! Han var finare än dagen innan och gick runt felfritt. Sen kan jag inte direkt påstå att det var en felfri runda mellan sprången.. Lite korsgalopp och svajiga vägar här och var men runt kom vi!

tävlade även Helios, en klubbponny, i hoppningen. Vinner man KM så får man en vandringspokal och vinner man tre gånger så får man behålla den. Vi lyckades vinna både 2013 och 2014 så vi hade bara en gång kvar. Jag ville så gärna att det skulle gå bra, det vore ju så kul! Jag som aldrig hoppas på det sättet att jag ska vinna. Men det var även det som gjorde att jag aldrig var säker på att det skulle gå bra. Det brukar nämligen vara så att tror jag på det och verkligen vill det så blir det inte alls bra, men är inställningen att "det går som det går, vi gör vårt bästa" så brukar det oftast gå mycket bättre!
Runt kom vi i alla fall och felfria var vi med hyfsat bra stilpoäng. Vann gjorde vi också som grädde på moset. En riktigt bra helg med andra ord!

 

 

 

Det var första gången jag var på friends och utav det som jag såg från läktaren så tycker jag det var väldigt bra arrangerat! Banan byggdes om på bara några minuter och tävlingarna flöt på bra.
En sak som jag inte var lika begeistrad av var hästarna utanför paddocken. Tycker inte riktigt att det ur djur vänligt perspektiv är helt okej att ställa in ett gäng hästar mitt i folkmassorna i x antal dygn för att folk ska kunna kolla på dem. Som jag förstod det så skulle hästarna visa upp olika raser som finns men jag anser att man lika gärna kan göra det i en bok. Ett alternativ hade kunnat vara att de valde att styra upp en visning av de hästarna i paddocken under vissa tider, men jag kan egentligen inte se varför man väljer att klämma in dem mitt i mässan..

Ett smakprov på vad du hittar under Bilder, Dressyr fliken. Där kommer jag fylla på bilder under de närmsta dagarna då det är väldigt många bilder som ska upp.

 

 

 

 

Nu sitter jag på tåget mot huvudstaden och SIHS. Där om någonstans borde man få lite inspiration! Självklart kommer jag dela med mig av bilder så fort jag får tid! Men jag satsar på Sändag em/kväll.

Skönt att inte behöva åka över Västerås denna gången, tog ju bara sådär 2h längre tid än planerat men åka tåg är ju kul... 

På mässan ska jag försöka hitta på ett par nya ridstövlar för mina nuvarande håller på att falla ihop... Flera sömmar börjar spricka och lädret börjar bli söndernött. Självklart har båda stövlarna varit inne för att bli lagade i dragkedjan men det är sånt som hör till haha ;)

Beklagar den dåliga bloggningen de senaste dagarna, dessvärre kan jag tyvärr inte lova att förbättring kommer ske inom de närmsta dagarna.
Till helgen är det SIHS (Sweden International Horse Show), otroligt kul ska det bli! Jag brukar alltid vara där, men aldrig förut har jag varit är på lördagen. Det är liksom standard att åka dit på söndagen.
Men nu när jag har blivit mer intresserad av ponnydressyrens höga nivå känns det som att det kommer bli bättre i år nu när jag ska se ponnyküren. Är helt säker på att det kommer höja motivationen och till viss del kunskapen. Man får passa på att suga i sig av allt som de som kommit längre än en själv kan, det är alltid bra att "apa efter" de som verkligen kan sin sak. Självklart följer kameran med! Glömde den hemma under EM så det finns inte på kartan att den ska stanna hemma den här gången.

Att ha häst tar tid, vare sig det regnar eller man är sjuk ska det vardagliga arbetet göras. Därför är det även mycket planering om man åker bort. Jag ska iväg över helgen, dvs. 1 kväll, 2 morgonar, och 2 luncher + en mockning. Det kan låta lite men med tanke på att frivilliga, hjälpsamma människor ska informeras och för det första ska man lyckas hitta någon vänlig själ som är villig att hjälpa till.
Vi brukar även alltid väga allt hö för att förenkla så mycket det går. Att väga 15 påsar inför helgen + den vanliga vägningen som alltid görs tar ett tag haha..
Dessutom vill katten in, ha mat, gå ut, gå in osv. Även hönsen vill ha mat och vatten, de tycker dock att det är lite för kallt för att gå ut nu men ändå.

När allt väl är uppstyrt och färdigplanerat ska det bli väldigt skönt att få åka iväg en stund och bara koppla av även om det blir en snabbtur.

Eftersom jag endast har biljetter till morgonen och kvällen så finns det mycket tid för shopping i mässan och en titt på framridningen har jag också tänkt att få till. Kommer bli otroligt givande att se hur de främsta ryttarna inom sporten värmer upp, det är ofta något man inte brukar kunna följa så noga.
För min och Mirakels del så blir det vila i helgen så vi får väl hoppas på att han vilar sig i form ;)

Jag var på en liten tävling med Mirakel i Tisdags, tänkte att jag skulle skriva något om den men jag var så besviken så motivationen fanns inte över huvud taget.. Men nu har jag typ "samlat" mig eller nåt så nu ska jag försöka få ner någonting iallafall. 

Jag är besviken eftersom vi fick sånna otroliga missar, sånna grundläggande saker som man bara inte får missa.. Mirakel var nog inte helt övertygad om att det var en bra idé att tävla när det var mörkt, han ville nog hellre gå in och sova än att behöva jobba. 

Jag tyckte ändå att han kändes ganska fin på framridningen, tyckte dock tyvärr inte att jag lyckades få samma tryck i honom som han behöver ha för att bli riktigt fin. 

Tyvärr strulades tävlingen till litegrann för mig precis när jag skulle gå in.. Det är väldigt svårt för mig dom ryttare att veta vad det är som gäller när alla ger ut olika information, dessutom hördes det knappt vad de sa i högtalarna så det blev inte så mycket lättare för det.. Jag blev i varje fall både inkallad och utkallad och inkallad igen innan jag till slut fick gå in på banan. Dessvärre är Mirakel expert på att ta chansen till att "somna" så fort han tycker att det passar. Jag hann precis få igång honom innan jag blev utkallad igen. 

Är bara lagomt sur på mig själv att jag beslutade att åka över huvudtaget, kunde jag inte bara nöjt mig med den senaste tävlingen? Den gick ju så otroligt bra och tänk vad skönt det hade varit att få gå in i tränings säsongen med den känslan. Men nej, såklart valde jag att starta en gång till, i ett svårare program bara för att. Jag älskar att tävla och han var ju så fin så jag tänkte, varför inte? Det kan ju bli jättekul! 

Eller inte.. Men men så är det ibland, jag vet i varje fall att han kan och jag tycker ärligt talat att han blir finare och finare för varje dag som går. 

Han är helt underbar att jobba med för han lär sig så otroligt fort! En gång fick jag hjälp av min tränare för att börja lära honom ryggning. En enda gång och nu kan han rygga ca 3-4 steg rakt och utan hjälp. Inte illa med tanke på att vi bara tränat på det 3 gånger! 

Idag var vi och tränade igen. Dressyr stod på schemat och han var finare än någonsin! Otroligt roligt och en otrolig motivations höjare! Även idag fick vi se hur otroligt lättkörd han är. Vi övade skänkelvikning och öppna. Förra gången vi tränade öppna klarade vi endast av att ställa honom lite lätt för att sedan kunna börja tänka på att flytta in honom. Det här var ca 1/2 år sedan och idag gjorde vi en bogen in mot öppna på medellinjen med rak häst! Känns rätt bra! 

Nu börjar man även kunna se att han börjar på att bli mer musklad i halsen vilket är otroligt kul då han hade mycket underhals och knappt några muskler alls från början. 1 år kvar nu, sen bör han se ut som han ska! Bara han håller sig frisk och hel på vägen vill säga. 

På söndag åker vi och hopptränar. Även där ser man hur han utvecklas! Det är även väldigt roligt att höra att 80 inte alls är någon höjd för honom. Visst visst, han är D-ponny så 80 är inte så högt men när man är van vid en envis B-ponny så kan man inte låta bli att bli glad. Nu när han har blivit starkare märket man även hur otroligt fin hoppteknik han har! Är så otroligt nyfiken på hur långt vi kan komma i både dressyren och hoppningen även om dressyren egentligen är den gren som jag vill satsa på. 

I morgon kommer en go vän på en uteritt. Det har blivit så otroligt hört i backen nu de senaste dagarna så jag skulle tippa på att set blir en klättertur i skogen. Perfekt med lite omväxling från banan och väldigt lägligt efter dagens dressyrpass att få jobba bort eventuell träningsverk! 

Började såklart passet med framridning som idag bestod av mycket övergångar och en del halter. 

Vi övade sedan på skänkelvikning och rakriktning. Svajigt i början men det tog sig! 

Det som är så underbart med honom är att får man väl igenom honom så är han stadigt på plats. Elicia var egentligen precis likadan men Mirakel känns mycket lättare, dock beror det säkert till viss del på att jag har kommit längre i min ridning. Men ändå, skönt att ibland få känna att det är "enkelt". 

Mot slutet blev han för dagen riktigt trött i överlinjen men jag tycker han gjorde det riktigt bra ändå.

Otroligt kul att få sitta på honom och göra en galoppfattning från skritt, i formen och upp i handen. Magisk känsla! 

Helt otroligt hur fort han har utvecklats egentligen. Det är otroligt lätt att bli hemmablind och inte märka utvecklingen men ibland kommer man på tanken och inser hur underbart det är! 

På tisdag är årets absolut sista riktiga tävling. En LB:1 som dock bedöms som CR (clear round). Men jag tror att det blir en perfekt avslutning för oss i år, därefter väntar massor med träningstimmar och förhoppnings vis en spikrakt, uppåtgående utbildnings kurva! 

I morgon är det återigen fredag och en fika med tjejerna är inplanerad + en ridtur med go vän efteråt. Super fredag trots fredag den 13:e! :P